Aftonbladet – 22 juni 1861, sida 2

Ja, har jag annat än de rysligaste motgångar, de nedrigaste missöden! Just nu, när jag skulle tala med henne i den mest vigtiga angelägenhet, när jag har hufvudet så fullt af tankar och planer ... Menilherans namn, det blir väl ingenting farligt heller?4 Det står ju i Guds hand. Gå nu sin väg... Farligt — vet någon sådant på förhand? eMadame, jag vill icke ha någon middag här hemma i dag — den skulle icke sma Jag går till gästgifvaregården och stanr der ända till qvällen. Möt mig då med c notiser ... Skulle någon för resten minnus alt jag existerar, notabene någon som jag bryr mig om, så nämn att jag är i så ini serabelt lynne, att jag kanske går och drän ker mig, om jag ej kan hitta på något bättre. Och härmed gick ryttmästaren tillbulu, alldeles förfärligt upptröttad vid hela lilvet. Hvem skulle nu bry sig om honom, hvem reglera humöret och, så att säga, dra up, honom hvar morgon liksom man uppdra: ger ett ur? Han tog sin hatt och gick ut. Maten på gästgifvaregården var oerhördt miserabel, kaffet mördande och tobaken utan all fråga förgiftad. : tHvad kan jag taga mig till?4 resonerade han med sig sjelf. Om jag skulle bada än en gång ... nej, jag är förupprörd — det duger icke... Fiska... då vore jag för långt borta, om någon olycka hände, det Gud förbjude! Jag håller så innerligt af denna förnuftiga och utmärkta qvinna ... och in summa tror jag att det bästa jag kan göra är att följa hennes önskan och besöka hennes vänner. (Slutet följer.) Az. Em. Holmberg. Länge dig minnas man skall på de hafom: brusade stränder, Der man såg dig som ung, lifvad ar fornnordisk eld. Der med ungdomlig håg och med forskare: s allvar du tydde