Aftonbladet – 22 juni 1861, sida 2

Det är så mycket betänkligare, detta orätt visa påstående, som hr — lm — mer än någon gör anspråk på att vara initierad i vår nyare politiska historia och ej kan undgå att veta att det är genom den ordning, som från denna tid införts i styrelsen, serskild: hvad finansförvaltningen angår, samt der betydelse regeringen måst från denna tid tillerkänna rikets ständers beslut och önskningar, möjliggjorts och uppstått den anslutning och samdrägt mellan regeringen och representation, som utgjort halten till vårt framåtskridande och innehåller i sig fröet till hvad af senare ständer kunnat uträttas på samma gång som ursprunget till de nya partigrupperingar som senare uppstått. Ty likasom 1840 års riksdag har haft ofvannämnda betydelse för kommande riksdagar, i afseende på en mängd samhällsfrågor, så är det ock den partigruppering, som vid denna riksdag visade sig, som har grundat möjligheten af den sammanslutning mellan de serskilda stånden, hvarigenom vigtiga frågor kunnat hindras från att förfalla. In —Im— borde mindre än någon annan vare okunnig om den anda af frisinthet och ridderlighet, som yttrade sig hos det dåvarande. en ej ringa minoritet bildande liberala, för representationsreformen varma partiet på riddarhuset. Ej heller borde hr —Im — vare okunnig om att det inflytande, detta parti, om ock blott såsom minoritet, förskaffade sig inom sitt stånd i förening med den seger öfvei kälkborgerligheten och skråandan, som de nya elementen i borgareståndet vunno, samt det politiska intresse, som till följd af ökade politiska insigter och bildning inom bondeståndet begynt vakna, bildade tillsamman: en makt inom representationen, som, stödjande sig på den i pressen uttryckta folkopinionen, bjöd aktning ej mindre hos regeringsmakten än hos de reformfiendtliga ensidiga ståndsintressenas förkämpar, ocl som på samma gång den uttryckt de nationela behofven och önskningarne inom riksdagen gitvit densamma sin hållning, kraft och enhet. Det är denna de liberala fraktionernas förening vid 1840 års riksdag, som gaf riksdagen sin betydelse, medan å andr: sidan den sjelfständiga hållningsform denne riksdag sålunda intog, gaf den ett inflytande öfv:r regeringen, som förut saknats. Från och med denna riksdag är det som förhållandet emellan konungamakt och folkmakt blifvit ordnadt och klart, den ena ej mindre än den andra blifvit medveten a sin rätt och den styrka, den gifver, ehuruväl till följd af den brytning, som på eti bestämdt sätt ordnat det ömsesidiga förhållandet, så väl regeringsmakt som folkmakt betraktade hvarandra med ett visst misstroende och sökte hvar på sitt häll att utvidga sin egen och inskränka den andras maktområde. Detta ömsesidiga misstroende inverkade tyvärr menligt på representationsfrågans lösning, så mycket ledsammare som just representationsfrågans varma omfaltande utgjort det föreningsband, som gaf styrka åt det liberala partiet vid riksdagen.