Aftonbladet – 22 juni 1861, sida 2

så medgörligt att jag förmått honom låta Ynglingarne resa till akademien, der de vistades några år för helt andra banor. Men det är förbi. Det var en djup sorg för mig och dem, då vid en allvarsam kris i afförerna far tog det gomkullkastliga beslutet att kalla hem dem för att egna dem åt handelsyrket. Jag stred länge emot, men denna -enda gång förgäfves. Nå, kunde ynglingarne icke ha bruiit sig egen väg och tvärt sagt nej? Emot fars vilja och befallning — sådant brukas ej i vårt hus.: Det är först då de fullkomligt försörja sig sjelfva som. de till en del blifva behandlade som sina egna. Nå, den tredje af de stora sönerna? Vilhelm, som tills vidare är fästad vid husets firma, har ännu för en del af sommaren göromål i Norge, och min 14-årige hurtige Pål blef just denna vår inskrifven bland skärgårdsflottans skeppsgossar. Se der ha vi då hela familjen — den yngre generationeu har jag den äran att känna, ehuru jag alltid springer ur vägen för de kanalje pojkarne.s v Men antag att ryttmästaren får egna?t De skola uppföstras borta.. Jag gillar herrskapets metod, men börjar långt tidigare. Och efter ficu Smith icke tycks vara sinnadatt efterskrifva miss Lotten, så kan jag icke svara för hvad som händer, ifall madam i morgon! middag icke bringar mig ur humör genom att förkoka kalfbringan. Hon skall få sträng befallning att icke öra, det — mer hvad händer, ifall den yckas? Blott att jag då gör hvad jag länge på tänkt, nemligen en visit hos fru Lannerstjerna. Men för att besöka denna dam, som jag vill likna vid en ur sin nisch nedstigen helgonbild, måste man vara i ett mildt och elastiskt lynne, och det blir alJara händelsen efter en bortskämd middag. Var lugn! Om jag också sjelf skall stå Y.d spisen...s Nej, för ingen del j En första visit äri ön