Aftonbladet – 22 juni 1861, sida 2

Olyckligtvis gifte sig, såsom ryltmästaren visst flere gånger hört, min äldsta dotter förlidet år med pastor Brovall, hvars komministravur ligger ett par mil från Göteborg. Min andra dotter, jemnt och nätt fullvuxen, vistas i år, såsom vanligt om somrarne, hos min mans slägting general Beltrages — hon är dessutom af ett alltför klipskt och retande lynne att bli utsedd till den ifrågavarande äran. Den tredje, ännu blott mellan 12 och 13 år, har snart ett helt år varit hos en af våra vänner i skärgården, köpman Diedrichsens, som står i gamla relationer till vårt hus. Det är se-. den här att döttrarnas uppfostran mest fullbordas i främmande familjer eller att de, såsom far säger, komma från dörrarne. Det der var i alla fall dumt. Jag låter väl icke alltid reta mig heller, och en ung skönhet — som jag af andra hört att miss Lotien skall vara — är nu icke hvem som helst heller... Men när en sådan metod an-. ses nödvändig för döttrarna, då är det med verkligt fog att också sönerna vistas utom hus. Jag har alldeles glömt hvar frun har dem alla. Min förstfödde, min son Jan — modern uttalade detta namn med en viss stolthet — sär, såsom jag förut nämt, ute på resor i England och Frankrike. Han öppnar snart egen grosshandel och är en studerad un man, liksom min andre son Karl, hvilken för närvarande är på kontor i ett befryndadt handelshus i Göteborg. Men hvad behöfva de egentligen att studera för att bli köpmän — att känna språk och bokhålleri tycks mig vara tillräckligt i den branchen. Det var en af de största orättvisor jag hört min ryttmästare yttra. Ja, parol dhonneur, var det icke så — jag tror till och med att jeg kan tillstå alt det var en dumhet. I alla fall var ingen af våra ä!dita söner bestämd för handeln. Under blomsirande konjunkturer hade min mans lynne blifvit RAVE