Aftonbladet – 17 juni 1861, sida 3

uomen och magen... Och ingen muskottblomma, min fru, ingen muskottblomma — Jen attakerar mina nerver. Vi skola se till; men för i afton lugnas jag deraf att herr ryttmästaren lugnas aft sitt nya opium.4 cAh, min bästa fru, nu mins: jag något annat! Hvad då? Haf aldrig gräddkaka, till supen: jag tycker tillräckligt mycket om denna rätt fö stt kunna äta mig sjuk deraf SA Följande aftonen tog ryttmästare Hoving sin nya lokal i besittning, och-sedan han förklarat att han var nöjd med allt utan undantag, pörjade han uppgöra planen för den fullständigaste förändring af alltsammans: och ännu mellan 1 och:2 på natten hördes han släpa möblerna fram och åter, härvid biträdd af en blandbodbetjenterna, som han lyckats fånga an: Han hade, så att säga, tagit mått af den plats, der första solswålen borde väcka honom, och vridit sängen i den direktion att, ifall han vaknade, han finge se solen endast vid sina fötter; och han hade redan gått i befatming om beställningen af en stor skärm, hvilken icke allenast skulle gifva honom tillfälle att förstora och förminska rummets indelning, utan derjemte gifva honom en: långvang och angenäm sysselsättning; ty han ärnade med egen konstnärlig hand på nämde skärm anbringa såväl en hel berså som behöriga perspektiver. Vid tu-tiden fick ändtligen medhjelparen tillåtelse att anse sig som umbärlig; men han hade ej väl hunnit nedför trapporna, än: ryttmästaren hördes skrika och svära och af alla krafter. kalla honom tillbaka, Nå, hvadsär det då nu igen?5