Aftonbladet – 17 juni 1861, sida 3

mycket af sjukdomar. Tilldess kommer man att nöja sig med obetydliga skärmytslingar.4 Den österrikiske embetsmannen. (Efter Cornhill Magazin.) Hvarken zigenaren eller den österrikiske embetsmannen känner till något fädernesland. De föra begge ett nomadiskt lif, Käfva intet hem eller någon. fast bostad; och när zigenaren stulit allt: hvad grannarne ha att mista, och den österrikiske embetsmannee uttömt alla de embetets inkomstkällor, ur hvilka han kunnat frampina någonting, draga de båda sina färde, zigenaren dit, det bäst anstår honom, den österrikiske embetsmannen ofta dit det minst anstår honom. . Den österrikiske embetsmannen har sällan anställning i den stad eller provins, hvarifrån han är. De visa i det österrikiska kejsardömet ha en grundsats, på hvilken hela regeringsmaskineriet hvilar. Denna grundsats utsådde hat: och misstroende på Ungerns fruktbara slätter och i Italiens: tjusande trädgårdar, i tyrolarnes hembygd och i de halfförhungrade schlesiernas kojor, och mycket snart behöfde man tusentals lego drängar att afmeja det frodiga axet och föra n giftiga skörden under tak. Och hvilken skörd samlade icke Österrike i ladorna åren 1848 och 1849! Grundsatsen ?divide etimpera? utgör den österrikiska politikens hemighet. Regeringen utnämner icke någon errikisk undersåte till någon plats eller något embete på hans egen födelseort. Der skulle han ha vänner och slägtingar och ej niännas utsuga dem; men hvad Österrike beböfver, icke är det vänner, utan penningar. Om man öfverlåtit Lombardiets styrelse åt co italienare, hvarifrån skulle man: väl då tugit dukaterna och spionerna? Han skulle nalurligtvis ha sökt vinnas sina landsmäns kärlek och förtroende; men en regering. som har stående härar och mer än 500,000 tjenstemän ajt löna, bryr sig mera om dukaterna än om kärleken — det är spioner. icke förtroende, hon behöfver. Derföre mås:e ungraren Radetzky utsuga Lombardiets guldådror, -oberäknadt det myckna blod. och de tårar som flöto; bömaren Windischgrätz öra herraväldet i Ungern; en garnison at slavoner besätta Schlesi ns fästningar; . en oldat döma i civilmål; ett råd af adelsmän vaka öfver allmogens intressen, och en prest. ej fick gifta sig, döma i äktenskapsnål. Såsom en följd af dessa grundsatser blef författarens far, som var född i Bömen och gift med en wienska, skickad till Ungern och fick att göra med menniskor, hvilkas språk: han. ej förstod och om: hvilkasplägseder han hade en falsk föreställning, ty den lilla kännedom han egde, hade han skrapat tillsamman ur böcker, hvilka gåfvo honom alla möjliga upplysningar, men icke innehöllo en skugga af sanning. En österrikisk tjensteman har intet fädernesland. Han har knappt hunnit få en sysla, innan alla hans sträfvanden gå ut på att komma ifrån henne igen. Frihet har han mindre tillgång på än någon annan man i staten. an får ej företaga sig nå gonting, om det också är den oskyldigaste sak i verlden, hvarvid möjligen en eller annan misstanke kan fästa sig. Han börickt iflägga besök hos sina embetsbröder — ty å hopsmider han ko nplotter; ej öppet bjuJa sina förmän en pris snus — det vore att muta dem; är han finansminister, må han hvarken ha far, bror eller ens den aflägsnaste slägting i samma verk, ty då kunde man tro att han såg igenom fingren med dem. Den österrikiska regeringen har nemligen den sämsta tanke om sina byråkratiska medlemmar; hennes valspråk är quilibet presumitur, vara tjuf — donec probetur, motsatsen (enhvar förutsättas vara tjuf, till desmotsatsen bevisas). Ar deten underordnad sjensteman, är han dömd att svälta ihjäl: ur det en öfverordnad, omger man honom ned en svärm underordnade, som lura på lans plats likasom roffoglar, hvilka lura på lemningarne af det as, hvarpå vargarne hålla kalas. Hvilken uppståndelse när en dylik plate är ledig! Hvilket tissel och tassel, hvilka beräkningar och intriger, förhoppningar. nraftansträngningar och sviket hopp hos den jenstsökande skaran! Från tidigt på moronen springer kandidatens hustru, om hor rv ung, eller hans döttrar, om de äro vack 1, från den ena byrån till den andra, för at ärfva röster. Man bugar och niger, inger -örhoppningar, fäller tårar och ebblar upj jla familjolyckorna från den första till der ista, allt etter som tillfället kräfver. Sen mentala mot den älskvärda, ödmjuka moi en stolte, talande: om sin fattigdom hos n rike mannen och om en familjs hastig: illväxt hos ungkarlen, sluta de sköna bedjerskorna alltid med samma formulär: ädelv1odiga beskyddare? niförstår att rätt uppsatta den ringaste förtjenstt, ert stora in; vtandeX och evig tacksamhet: Emellertal öppnar kandidaten sin chifonnier, de im, trots alla barndopen och de mång: I ikarereeepterna, förstått rädda ett par a ismiljens silfverpjeser eller af svärföräldrar;.es juveler, och med en djup suck invecklar pan kanske sina silfverstakar i silkespappe: och skickar dem till devu högsta auktoriteän bland de väljande — en:omutlig man. om: han ej: vågar: besticka, utan blott önkar upplysa i afseende å valet. I dett: el. komma blott två personer-från saken ed vinst — den förnämsta bland de väl