Aftonbladet – 14 juni 1861, sida 2

dess konung. För den händelsen att en engelsk-monarkisk plan nu skulle vara en omöj: lighet, förklarar man, att man hellre villl: underkasta sig hvilken despotism som helst j: än åter inträda i union med, än mindre underkasta sig nordens pöbel. — Enligt dessa yttranden skulle således Storbritannien nu lika väl som Spanien kunna återförvärfva en gammal koloni4, om det vårdade sig: derom, om-det ville föra krig med norden, I: eller om det lät uppskrämma sig af antydningen, att man i nödfall kunde underkasta sig under en despot, hvilken despot som helst, till och med en europeisk. Dessa yttranden meddelas i ett bref från Syd-Carolina, förmodligen från hufvudstaden Charleston, den 30 April, och det tillägges, att statens befolkning uppgår till 720000 personer, af hvilka 385.000 äro slafvar. Det vapenföra, hvita manskap, staten kan uppställa, utgör 60,000 man; men då det finns 30,000 plantager, skall svårligen mer än hälften af denna styrka kunna rycka ut mot fienden, ehuru plantageegarne förklarade för hr Russell, att de utan fara kunde låta sina hustrur och barn stanna ensamma hemma med slafvarne. Sednare bref äro från Montgomery, de federerade (upproriska) staternas hufvudstad vid floden Alabama, med 12,000 invånare. Här befinner sig den nya förbundskongressen och regeringen med presidenten, Jefferson Davis, i spetsen. Russell besökte presidenten och beskrifver honom såsom en medelstor man om 55 år, af smärt, muskelstark byggnad och militärisk hållning. Han tyckes vara blind på ena ögat, men det anra är mörkt, genomträngande och intelligent. Hans ansigte är magert och skrynkligt och bär prägeln af arbete och bekymmer. -Bland de officerare, som voro hos honom, befann sig general Beauregard, de södra staternas egentliga militära ledare, ehuru presidenten enligt lag är högste befälhafvaren. Beauregard har förut af en annan korrespondent blifvit beskrifven såsom en man, hvars lugna, krigiska hållning samt stora ädla hufvud låta ana, att han skall komma att spela en betydande roll. — Russell besökte äfven kongressen och vederfors den äran att få sitta i sjelfva salen bland representanterne. BSessionen öppnades med en bön af presten Howell Cobb, och det var en bön, som både varlång och luktade krut. Den vördige gudsmannen bad med största lidelsefullhet Gud att förbanna de norra staternas vapen, att tillfoga dem en tuktelse, som aldrig skulle glömmas, att välsigna de södra staternas president, men kasta de norras ur sin åsyn, att afvärja kulorna från sydstaternas krigsmän, men föra nordstaternas till säker undergång 0. s. v. Derefter började diskussionen, men den rörde blott obetydliga saker; alla de vigtigare behandlas inför slutna dörrar. Omröstningssättet är ganska besynnerligt. Staterna skicka deputerade efter folkmängden, t. ex. Florida 3, Georgia 10; men ändock har hvarje stat blott en röst, så att då af Floridas deputerade 2 äro eniga, afge de en röst, som gäller lika mycket som 6 af Georgias. Tills vidare; medan man har den gemensamma fienden framför sig, medför detta måhända ingen olägenhet; men i framtiden kan det bli ett frö till ny skilsmessa. I anledning af en leve, som presidentskan, mrs Davis, höll den 7 Maj, anmärker korrespondenten, att alla de tillstädesvarande damerna förmodligen tänkte på att sjelfva bli presidentskor, hvar i sin ordning — eller hvarföre icke ännu mera? Hvarföre icke drottning af Sydearolina, kejsarinna af Florida? Lyckas den första upplösningen, så är allt gifvet till pris för en djerf kupp, utsigt till storhet öppnad för hvarje lycklig soldat. I Samma dag afsköt batteriet, som befinner sig utanför regeringsbyggningen, tio skott. Hvarje skott betyder en stat, som tillträdt förbundet, nemligen utom de 7: Nordcearolina, Arkansas och Tenessee. Vid samma tid visste man, att Maryland blifvit besatt af de norra staternas trupper, äfvensom till en del Virginien, samt öfverhufvud att norden hade rest sig med kraft, samlat mahskap och penningar samt sändt en betydlig styrka till Washingtons försvar. Dettaneästämde södern och gjorde ledarne försigtiga, men ingenstädes visade sig något tecken till att man blef vacklande. ; Alla äro fast öfvertygade om, att år 1862 skall se en fast sluten, sjelfständig konfederation af 15 slafstater, och regeringen är säker om folkets hjerta, själ, förmögenhet och händer; folket skall gifva allt, penningar, arbete och lif för att utföra kriget.? Korrespondenten omtalar en stor politisktfinanciel plan, som de uppgjort för kriget. Den hvilar på bomullen.: Presidenten eller regeringen skall uppköpa all bomullen till ett medelpris och betala den med skattkam-mareobligationer, för hvilka utförselstullen ställes såsom säkerhet. Derefter skall det förbjudas vid strängt straff, till och med dödsstraff, att föra bomull till de norra staterna. Man vill derigenom tillintetgöra dessa stater, men gynna Manchester, Havre, Bordeaux 0. 8. v. Häraf skola icke blott nordstaternas fabriker, utan äfven deras köpmän drabbas, ty dessa ha hittills till största delen beherrskat bomullshandeln och derigenom förskaffat de norra staterna en årlig