Aftonbladet – 10 juni 1861, sida 3

UU FURG CHL BESULICS VISDISL BIR egot TM detta ändamål. Ej mindre intresse erbjuda de ämnen, sön: blifva föremål för fysikaliska forskningar. jordmagnetismens fenomener på en putki 10 nordligare än den magnetiska polen, ändersökningar öfver temperaturehs: dagliga gång och lufttryckets förändringar öfver strömmarnes riktningar i hafvet och hafs vattnets värme i ytan och i olika djup bf ver ebb och flod o. s. v. Den geologiska bygnaden af Spetsbergen s fastland är ännu endast ofullkomligt känd. Genom Parry, som dock besökte endast få punkter, norrmannen Keilhau, som hemförde de första noggranna uppgifterna, de franska expeditionerna, hvilkas skörd var temligen ringa, engelsmannen Lamont, som deröm lemnat goda upplysningar, och slutligen Noördenskiöld, som 1859 hemförde rikhaltiga samlingar och underrättelser, är likväl mycket undangjordt. I norr till Kingsbay råder granit; derefter vidtaga åt söder sedimentära lager af olika beskaffenhet; tillhörante dels stenkolstormationen dels den permiska, i stor utveckling, vidare efter all sannolikhet juralager samt en ganska mäktig tertiär bildning med atiryck af fanerogama are blad. Denna följd af lager är tillräcklig! omvexlande och rik föratt i hög grad ådraga sig vår, uppmärksamhet, och det kan ej und falla att-det är vigtigt att: lära känna bett lands geologi, som en gång haft en sådan vegetation, att den gifvit upphof till stånkolslager, men nu är nästan helt och hållet betäckt af ofantliga isar. Hvad vigt åter ett uppmärksamt studiäm af nyare geologiska företeelser, glacierernas fenomener, märkena af deras fordom sanno likt stora utbredning, flyttblockens spridning och beskaffenhet, tecknen till landets höjning eller sänkning, drifvedens härkomst, hvad betydelse en omsorgsfull insamling och granskning af högnordiska hafsdjur kan hafva. det har Torell visat i sin förtjenstfulla skrift om Spetsbergen, och det inses lätt när man erinrar sig att vår nordiska halfö under en geologiskt räknadt, mycket ny period, sannolikt sedan hon redan var bebodd, har varit i nästan samma tillstånd som Spetsbergen eller Grönland nu för tiden. Esmarks redan för snart fyrtio år sedan framstälda bevis, att glacierer i Norge fordom sträckt sig ända till hafvet, Säfströms storartade upplat:ning af bergens reffling sön: ett geologiskt fenomeu af vidsträckt bety deitibet, v. Posts undersökningar af våra åsar och. krosstensbäddar , Erdmanns kartlägening af våra lösa jordlager, hafva liksom flera andras arbeten gifvit de mest oemöd:ståndliga bevis, att hela vårt land liksom Grönland ännu en gång varit helt och hålle: betäckt med ofantliga jöhlar, hvilka genön: sina mäktiga rorelser och frostens sönderdelande. inverkan, sina strida elfvar, oti slutligen hafvets inflytelser der, hvarest po är land, förvandlat fordom mäktiga fast: lager till nutidens bördiga lerfält eller ofruktbara sandmcar. Och på samma gång — medan geologien sålunda ådagalade, ?at en afbränd tomt icke lemnar säkrare bevis för eldens härjning än vår jord för isns framfart, hafva zoologiska undersökningar ör mer än tjugu år sedan visat, att de E j 5200 fot öfver hafvets nuvarande yta Beiägna bäddarne af hafsdjurs skal, vid Uddevalla och på mångfaldiga andra punkter. alla hafva en mera arktisk karakter än den fauna, som nu bor vid våra kuster. Alu sednare fynd hafva bekräftat detta förhål lande, och nyligen hafva till och med :i våra insjöar, 1 Vettern och Venern, djurå: ter blifvit funna, som tydligen der qvarlefys — hafsdjur, som fått lämpa sig för sötval:net — sedan den tid, när Östersjön ot: den fortsättning deraf, som betäckte mel. : lersta.. Sverge med: lshafvet stod i en för ! bindelse, som ännu antydes af Hvita hafve..; Ladoga, Onega, Finska viken och Mälarer :: brutna bäcken. Hvad här är i korthet a. ) tydt, .må vara nog. att visa! hvilket stö-.; intresse mera omfattande undersökningar : i den högre nordens naturförhållanden mås hafva, ej endast i allmänhet, för känned. ; men! om:organismernas nuvarande och ford? geografiska utbredning, utan äfven särsk! : för, kännedomen om vårt eget land och t vecklingen af dess både djuroch växtverh Botanisterna. skola icke heller!blilva utt arbete. Väl äro, bland fanerogamer, fö: modligen icke många arter att upptäcka. ! som. . ej. redan äro kända såsom tillhörant. , Spetsbergens flora — af ännu ieke 100 arter — men, att döma af de vackra tillökni.7 osar som de lägre växterna, lafvar och moss. vunno vid granskningen af de samlingar, hv: ka som en bisak blefvo gjorda under den för: ; expedilionnn till Spetsbergen, torde änb: månget fynd at intresse återstå; och hafve alovegetation är till största delen alldel : 1 obekant. 1 Det är ej första gången en svensk exp ; 1 ( dition utgår till Spetsbergen. För mer i. hundra år sedan 1758 besöktes.de af en t Linnes lärjungar, Anton Rolandsen Marti. som genom handelsmannen Pehr Samu Bagge i Göteborg erhöll fri resa med orönländska: kompaniet tillhörigt Skepp. Vena tenskapsakademien gaf honom ett understt. af 600 daler kopparmynt, och hennes han; lingar : förvara de meteorologiska observ. tioner han anställde. Hela resan, het: det i Martins dagbok, som förvaras i vetgirskäpsakademiens bibliotek, var gjord ) 54 tre månader och voro vi på 80 polhöj.! men under den tiden fingo vi vara uppej 4 lånd endast två timmar, på några holm: 3 mellan 79 och-80? 11. Det var nemligt s på den tiden, då ännu hvalfångst drefs i stort i dessa. trakter. Denna fångst hatc kort efter landets upptäckande af holländ cen Bahrenz 1596, blifvit först börjad : engelsmännen, men efter dem uppträdt snart holländarne, och krigsskepp mås. slutligen strida om jagtens områden, til: 71 GE NE SYFRRSE TEE. or VPN FYR CRS IEE DV SE FRE PAT LES I ORG 1 I s N 1 I 1 5 S 1