Aftonbladet – 6 juni 1861, sida 2

Gotlands fabriksaktiebolag är benämningen på en association, som under förlidet år bildade sig i ändamål attpå Gotland bedrifva hvitbetsodling och sockerfabrikation samt tillverkning af cement, äfvensom att tillgodogöra befintliga tillgångar på torf. De för denna association uppgjorda olagsreglor äro af K. M:t sanktionerade, och en inbjudnin3 till aktieteckning är utfärdad af. friherre Braunerhjelm och presidenten Åkerman, grosshandlarne Godenius och Eneqvist, kongl. sekreteraren Odelberg och ihtendenten Juhlin-Dannfelt — män, hvilkas sakkännedom, energi och förmögenhet utan all gensägelse erbjuda tillfyllestgörande garantier för det storartade företagets både utförbarhet och fördelar. Att Gotland eger ett särdeles mildt klimat, bördig jordmån och rika odlingstillfällenärnumera allmänt bekant. Att ettlönande och rationelt jordbruk kan bedritvas äfven på Gotland är ojäfaktigt ådagalagdt af de kunskapsrika och driftiga landtmän som på ön bosatt sig; deras antal är visserligen ännu icke särdeles stort; men det lider intet tvifvel att antalet skall ökas i den mån de förmåner Gotland erbjuder landtmän med intelligens och kapital, blifva mera kända och rätt värderade. Om man frågar hvarföre jordbrukets ut-. veckling på Gotland hittills icke gått jemna steg med jordbruket på Sverges fastland; så torde svaret härpå imbegripas i erinringen om öns isolerade läge, den långvariga, först helt nyligen afhjelpta bristen på ändamålsenliga kommunikationsmedel med fasta landet, den tryckande bristen på kapitaler och det infödda arbetsfolkets otillräcklighet. Härtill kan ytterligare läggas jordmånens bördiga grundb ffenhet och de lättvunna skördarne, hvilka äfven der, likasom på så många trakter af fastlandet, icke alltid mana till samma ansträngande idoghet, som så ofta utvecklas af befolkningen i våra afnaturen minst gynnade provinser. — Rättvisan fordrar dock det erkännande att Gotland under loppet af de sista femtio åren städse egt upplysta män, hvilka med stort nit verkat för ett förbättradt jordbruks införande på ön, och att det icke är dessa mäns fel, att framgången ej ännu motsvarat deras bemödanden. Då den utmärkte, alltför tidigt bortgångne agronomen Georg Bteftens, första gången 1518 på statens bekostnad besökte Gotland häpnade han -— naturligtvis så mycket en engelsman för öfrigt kan häpna — öfver den rikedom på fruktbar jord som inneslöts i — Östersjöns öga. Hvarje sakkunnig resande som besöker Gotland skall utan tvifvelfortfarande dela Steffens förvåning, och likasom han medgifva, att denna ö med tiden. kan och bör blifva ett af Sverges rikaste landskap. Den betydligaste delen af öns från äldre tider odlade åker utgöres aftillräckligt dju jord, bestående af lera, växtmylla, sand oc ör, mer och mindre rikt uppblandad med kalk — ty hela ön består af ett utbredt; flerstädes i dagen uppstigande kalklager; som hvilar på sandstensberg. AÄngsmarken jemte en stor del af beteshagarne består af en ypperlig och oftast lätt odlad jordmån. Skogen är visserligen genom oklok hushållning flerstädes mycket medtagen, men ännu för det egentliga behofvet fullt tillräcklig; de outtömliga torflagren lemna ett ypperligt brännmaterial, och de nästan öfverallt i dagen uppgående kalkskifferlagren erbjuda ett förträffligt, nu mera allmänt anlitadt bygnadsmaterial. — Öns på en gång största, men hittills minst anlitade rikedomskälla utgöres dock af de ofantliga myrfälten, af Steffens uppskattade till en areal af 50,000 tid, och hvilka uppkommit genom fortgående igenvallning af de stora träsken, hvilka i sin tid haft direkt gemenskap med och bildats af Östersjön. Träskens förvandling till myrer har med en förvånande hastighet fortgått — och fortgår alltjemt — hufvudsakligen genom en vattenväxt, på Gotlandsspråket kallad CAgt (Scoenus Mariscus), som till. kreatursföda är otjenlig, men hvilken, likasom till ersättning härföre, i stället utrustats med grofva rötter, hvilka successivt ruttna och bilda alltjemt fäste för nya rotlager, som i sin tur äfven ruttna och förvandlas till mylla, i hvilka småningom, i den mån marken antager fasthet, andra och bättre grässlag kunna vegetera. Att träskens igenvallning och successiva förvandling till myrer försiggått skyndsammare på Gotland, väsendtligen till följd af agens vextlighet, är otvifvelaktigt och bevisas för öfrigt af en mängd företeelser. Myrfältens fortgående uttorkning möter icke vidare några oöfvervinnerliga hinder, emedan de med ytterst få undantag hafva ett tillräckligt högt läge ötver Östersjön. Det vatten hvaraf de ännu besväras härleder sig dels från nederbörden och dels från källor, och kan således genom ändamålsenlig afdikning bortledas. Också har erfarenheten redan bevisat att stora myrfält med framgång blifvit afdikade, samt att dels dessa och dels ofvanföre dem liggande fastare mark kunnat odlas, och gifva numera vid ändamålsenlig behandling herrliga skördar. De mest storartade och intressanta företag i denna väg äro hittills utförda af det Gotländska myrodlingsbolaget?, som eger högst betydliga jordegendomar på ön. RR Ta EE NE RA