Aftonbladet – 1 juni 1861, sida 3

bygd på kraftig vilja hos folken att afvisa i fremmande våld och värna sin goda rätt, en sådan, som redan i fredens dagar är orga niserad och öfvad, utan att kräfva onödiga : uppoffringar af staten. Samma orsaker, som i på andra ställen i Europa frammanat frivilliga vapenföreningar, finnas i fullt mått I här i norden, och det måste derföre glädja hvarje vän af dess oberoende att se, att man i Sverge börjar röra sig i denna. riktning. Måtte blott exemplet vinna efterföljd 1 brödrarikena!? Häftet innehåller dessutom ett af F. Hammerich vid reformationsfesten 1859 hållet tal om Reformationens ställning till vårt modersmål samt en af kand. T. N. Thiele lemnad redogörelse öfver de observationer , han uti Victoria i Spanien gjorde öfver sol: förmörkelsen den 18 Juli 1860. Derefter : följa åtskilliga anmälanden af nya skrifter, , deribland en af G. Ljunggren skrifven anmälan af M. Hammerichs förträffliga svenska läsebok: Svenske Leesestykker med Oplysninger om Sprog og Litteratur samt en af G. Rode skrifven anmälan af Björnstjerne Björnsons berättelser. Slutligen föreomma åtskilliga akademiska meddelanden, ; hvilka dock (liksom i Upsalahäftet) äro något förlegade i det de omfatta året 1859. I det samtidigt utkomna Upsalahäftet finj ner man äfven en artikel omfattande ett parti af nordiska universitetshistorien, nemligen Bidrag till Upsala universitets historia åren 1593—1637. Denna historik är uppfylld af en mängd karakteristiska, intressanta och roliga drag. Att döma af åtskilliga paragrafer uti de 1606 författade akademiska statuterna kan man döma, att bland studenterna måtte funnits åtskilliga af temligen rå och vildsint beskaffenhet, ty det stadgas der bland annat, att den som bestormar . konsistorium eller upprifver de allmänna broarne skall relegeras på tre år. I konsistorii protokoll den 20 Febr. 1628 förbjudas studenterna attidka skrädderihandtverket och i Okt. 1640 förordnas att gifta studenter ej få freqventera akademien samt att deras hustrur böra mantalsskrifvas vid staden; men 1643 förbjudas åter studenter och deras hustrur att drifva någon borgerlig näring, och 1645 rådas gamla gifta studenter att begifva sig från akademien. Vid visitationen 1627 befanns det vara ytterst få, som hade lust att studera medicin, emedan det gaf ringa förtjenst här i landet, och Skytte sökte då uppmuntra till detta studium genom att förespegla att man jemte den medicinska praktiken skulle kunna erhålla andra sysslor, för att kunna föda sig. I konstitutionerna var förordnadt, att en dissektion skulle ega rum hvart år. Ståthållaren skulle dertill anskaffa ett kadaver. Svårigheter uppstodo likväl att få detta och 1637 anbefalltes, att i brist på menskliga kadaver borde man anatomisera hundar, svin m. fl. På den tiden plägade någon högadlig student utses till rector illustris. Gabriel Oxenstjerna utsågs dertill vid 15 års ålder och professorerna helsade honom med latinska verser, uppfyllda med det osmakligaste smicker: sånggudinnorna sägas gråta, så snart han reser bort från Upsala, han tituleras ljuflighetens gyllne blomsterX, tsånggudinnornas stöd och ljus o. s. v., samt liknas till och med vid Alexander den store. Otukt bestraffades strängt, ithy att konsistorium af den anledningen tvingade studenter att gifta sig med verkligt liderliga qvinnor. Såsom motsats härtill anföres, att ännu i förra århundradet studenterna i Jena voro förbjudna att förlofva sig. Ett öfverkonsistorialreskript af den 13 Juli 1773 förbjuder alla fruntim-;) mer i Jena att förlofva sig med studenter; ojorde sig någon dertill skyldig, skulle hon afstraffas med ris, af hvad stånd hon än må varaX, En ganska liflig bild af de råa appträden eller. det så kallade grasserande, som då egde rum i Upsala, lemnar oss ett emot grassationerna utfärdadt patent med öljande öfverskrift: Ne akademiska konsistorii allvarsamma påbud, redligt promulseradt af Laurentius Olai Wallius Neteien; sis, akademiens rektor, emot de studenter, . som efter denna tid befinnas frossande på l:; offentliga utskänkningsställen. Med strängt ! straff hotas der dessa lugnets och hvilang iender och störare, hvilka genom sina kälarebesök och dryckeslag, sitt frosseri och ;rasserande utomhus, sitt svirrande, skriande, völande och mer än helvetiska och i sanning djetvulska tjutande, likasom fröjdas och e öfver vår och alla redliga menniskors gråt och klagan, bedröfvel:e och sorg öfver vår örtidigt bortgångne och på det smärtsamnaste saknade konungs frånfälle, hvilket ned sorg har genomträngt, brännt, sårat och lästan slagtat alla menniskor i hela hane ike, ja i hela den lutherska kyrkans alla ibrer, ja hjerta och själ. Dessa af våra tudenter, säga vi, hvilka på denna tid af ;edröfvelse och fasta, af himlen allvarligtt ss anvisad, blifva funna drickande på all-J1 nänna värdshus, skriande och med sitt bö-J2 ande och fjut anställande oväsen i stader li, ch på stadens gator, eller göra sig skyldige l; ill våldsamhet möt någon menniska eller!f not någon menniskas egendom, hus, portar, önster eller hvad helst det vara mås — BE FIRA ov REN EOS Og ENE SS IE NAR 7 TIDS SETT HA at Filer frn, pr brått gr en