Aftonbladet – 1 juni 1861, sida 3

Vill nit; sade han till. Juanna, hvars extas och feberglöd, nu utbrunnen, lemnat rum för en mattighet så stor att hon måste uppehållas af Konkordia, vill nisom sjelfmörderska möta er vördnadsvärde fader? Hälfien af ett lif i sann bättring skall knappt vara nog att böta för denna synd och den andra hälften att plikta för det gränslöst onda, ni i blind passion sjelf velat tillfoga edra barn... Och du, Lauritz, vill du ådraga den, som du högst älskat i verlden, en evig ånger i evigheten, vill du sjelf lida den genom att kasta ett så djupt elände öfver din moder, som gränslöst sörjt dig, och öfver din son, som du borde egna en mensklig känsla... Hören, hören mig båda, j dyra vänner... Jag är en så ringa Herrans tjenare, men jag säger eder i Jesu Kristi namn, att er försakelse nu skall sedan bära eder välsignelsens frukt. Och hafvenj emellan eder öfverenskommit att Lauritz icke kan, icke bör uppträda med Föandet af sina rättigheter, viljen ni sjelfva — i denna eder helt och hållet egna sak, der ingen bör fälla ett enda ord — icke inblanda det lagliga biståndet, då finnes inzen annan utväg än att du, Lauritz, arme, arme vän, åter går ut i verlden . men icke ensam: må moder och son i tysthet komma till den plats, der du väntar dem, och ni skolen tillsammans bilda er ett hem, som aldrig med edra inre skatter kan bli rätt kallt. Det fanns en kraft, en låga i den unge prestens ord, som aldrig. förut varit. hans, och med gränslös tacksamhet såg han att hans ord icke fallit på hälleberget ..... ...... Men här stanna vi. -Juannas kärlek, ehuru genomträngande hela hennes väsende, förmådde dock ej öfvervinna hennes fasa för det offentliga upptäckandet af hemligheten. Hon kunde dö med Lauritz, men hon kunde aldrig lefva med honom i ett nytt äktenskap. sedan hon varit gift med en annan. Blygcsel förvirrade hennes tankar, då de irrade å. detta håll. Skulle hon gå ifrån den ene mannen till den andre — vigd vid båda? Lauritz fördolde icke i deras sista bittrå ensamma stund att han gjorde rättvisa åt denna qvinnans oöfvervinneliga känsla......