Aftonbladet – 1 juni 1861, sida 3

Afskedet mellan dessa två själar förblef en hemlighet mellan dem. Straxt efter de sist skildrade händelserna spridde sig ett rykte att Juanna från sina slägtingar i Spanien fått fördelaktiga anbud för sin son, om han .finge uppfostras der, och det talades till och med om att farmodern skulle följa honom dit; men man trodde ej dessa historier, emedan allt var stilla på sr och i alla fall naturligtvis ingenting kunde afgöras, innan ryttmästaren komme hem. Emellertid gick alltsammans tyst, men säkert, styrdt af fru Stefanas starka hand, biträdd af Konkordia, i hvars händer sedan allt skulle öfverlemnas till utredning och vidare afsändning... Hvar Lauritz under tiden vistades kände endast hans moder. Juanna frågade aldrig, men hon trodde med skäl att han kanske uppehöll sig i en liten gränsstad, der man inom några timmar kunde komma öfver till Norge. Om färden derifrån skulle gå ensam eller i sällskap med en skara andra utvandrare kände ingen. Omkring fem veckor efter sin afresa återkom ryttmästaren och fann i sin hustru samma förstelnade varelse, som han haft för sina ögon under all den tid deras äktenska varat. : 13. Sista förklaringen. Ar gossen flyttad till kapellgården? var en bland de första frågor som Engelbert gjorde, eller är han ännu qvar för att skämmas bort i Berffendalen? Jag har låtit honom anträda en längre resa med sin farmor. Personer, som ega full rätt till honom, hafva med mitt, hans moders, medgifvande tagit vård om hans framtid. Personer...... Juanna, här har varit nåon utveckling... här har då händt något? Man har mött mig med en hop enfaldigt prat om spanska slägtingar .... Tala ... hvad är på färde, då en moder frivilligt lemnar ifrån. sig sin rätt för att skicka ende sonen, ett sjuårs barn; ut i främmande land ?