Aftonbladet – 1 juni 1861, sida 3

Till en vän i viken. Högtärade farbror! Förhållandet var verkligen som farbror : behagåde anmärka, att två eldsvådor inträffade här dagarne förr än mitt sista bref afgick. De blefvo icke serskildt af mig omförmälta, derföre att de i och för sig hvarken voro storartade eller förlustbringande för Skandia, hvaruti farbror är aktieegare. Vid den ena eldsvådan, på söder, förstördes ett parti kornmalt — qvantiteten så obe-: slämd, att hvarken korneller ölpriset deraf fluktuerat. Eldsvådan på norr, Drottninggatan n:r 10, befanns än obetydligare: hvar elden egentligen rasade har icke fullständigt blifvit utredt. Emellertid utvecklade vederbörande äfven vid detta tillfälle.-sin kända och erkända energie samt hela sin beundransvärda omtanka: de blefvo också snart herrar öfver den osynliga elden, sedan dels i öfra våningen, enligt här patenterad metod, åtskilliga möbler blifvit ?bergade — d. v. s. förstörda — och dels på-nedra bottnen ett större ferokremhändelslager fullständigt blifvit — satt under vatten. Tant Agneta, som bevistade ett större kafferep med åtföljande tesup hos en vän i eldsvådans grannskap, försäkrar högtidligt, ott samtliga brand.assuransbolagen stå i evig skuld till H. M. konungen, som behagade sjelf i nåder öfvertaga högsta befälet vid och direkt leda släckningsarbetena — dervid kraftigt understödd af prins Oscarjemte 27 man norska skarpskyttar, som genastreqvirerades från högvakten. Öfverståthållaren, underståthållaren, begge polismästarne, stadsfiskalerna, poliskommissarier, öfveroch under-poliskonstaplar befallte också, men naturligtvis med vida m.ndre eftertryck än de höga kungliga personerna. Kommendanten och åtskilliga hoffunktionärer saknades icke heller, men fungerade egentligen såsom passiva eldsläckare på vederbörligt afstånd. Sannolikt för att reta tant Agneta, som är mycket loyal af sig, påstår farbror Thure det vara rent af belängdt att regenten skall regera äfven vid eldsvådor i hufvudstaden. Denna vackra plägsed, som tant Agneta påstår har sitt ursprung ända från hedenhöst, anser hon deremot alls icke befängd, utan fast hellre gifva en pregel af kunglig het åt hela tilldragelsen, hvilket sednare åter farbror Thure väl icke ovilkorligt bestrider, men förmenar envist att de kungliga förfogandena härvidlag icke alltid bära pregeln af hvad på det raffinerade hofspråket lärer heta eonnaissance parfaite des affaires4 — eller på svenska: sakkunnighet. Farbror Thure försäkrar derjemte, att en lugn cch skicklig brandmajor? skulle uträttat mera nytta in casu än de kungliga personerna, ehuru han medgifver det vara rätt pikant för H. M. konungen att så der en aftonstund både regera och styra utan råds råde. Häröfver är tant Agneta naturligtvis mycket ond och vill lefva och-dö på, att de kungligas aktiva deltagande uti eldsläckningsbestyren gifver åt dem en ökad kraft och medför en magisk verkan. cOm konungen skulle uteblifva från en eldsvåda här — hvad blef väl följden deraf? frågar tant Agnetha. Jo4 — svarar hon med djup rörelse — den skulle aflöpa lika. kälkborgerlibt som i Sköfde, Hjo eller Falköpingl!4 Apropos eldsläckningsåtgärder — så har hufvudstadens skarpskytteförening ännu icke fått sig befälhafvare tillsatt af regeringen. Skarpskyttarne få tills vidare sjunga som der står i den gamla visan: Kärleken ökas af kärlekens hinder, Kärleken upphör då kärleken binder. I rikets andra stad har skarpskytte-iden hunnit en vida större utveckling än här. Förtjensten derat torde helt och hållet tillkomma korpralen Hedlund. Underrättelse hade knappast ingått om konungens tilltänkta besök i Göteborg på resa till Noroe, förrän korpral Hedlund i sin Handelstidning hastade att uppmana kåren att, viddet förväntade kungliga besöket, infinna sig temligen mangrannt? för att, i likhet med åer befintliga reguliera trupper — paradera för H:s M:t? Visserligen fordrades dertill principalernas benägna medgif-. vande ; men korpral Hedlund kände att dessa varmt intresserade sig för kårent, och då väl litet hvar önskar — skref han — att kåren vid denna sin första högtidliga uppställning skall presentera sig så fulltalig som möjligtt — — så — — och så blef det paradering at naturligtvis. Tant Agneta är tvifvelsutan näst H. M. konungen sjelf mest förtjust öfver den fina takt som korpral Hedund i denna ömtåliga fråga bevisade sig pga, och påstår nu — hon spår i kaffe understundom — att hr Hedlund, förrän året vår om, bestämdt blir svärdsman, eller så ortåt. Tant Agneta, som fortfarande är en sto vän af att göra små exkursioner på egen nand — för att studera folklynnett — sä rer hon — gjorde häromdagen en lusttu : ill Upsala och studenternas Majfest. Hon)s iv ytterst charmerad af den takt och godalr nda cam. mgennmo;ielr hala karnavalen hwil. I