Aftonbladet – 1 juni 1861, sida 3

Det måste ske! Jag har fått göra mycket... Låt vara nog med aningen, Engelbert, och att du återfinner mig här! Gör ingen hänsyftning på hvad som hänhdt — man kan begrafva utan att glömma. Men jag villhvarken begrafva eller glömma. En gång såg jag huru en lavaström smälte en lefvande marmorstod, men lavaströmmen har flutit bort och marmorstoden är oförändrad qvar... Du följer mig oförtöfvadt till min stora egendom, och min blick skall aldrig lemna dig!,, Jag följer dig hvarken till din stora egendom eller någor annorstädes, och din blick skall nog lemna mig, ty jag bor ensam — förstår du, fullkomligt ensam här på det gamla Byborg med mina två flickor.4 CJuanna, qvinna, akta dig! Har du aldrig sett en man förvandlad till en tiger? Jag har sett, hvad jag aldrig mera får se, en man, som för en qvinnas samvetsfrid kunnat tämja både lejonet och tigern i sin barm. Tala derföre icke i hotelser till mig — de halka bort utaf minsta spår. Herre deruppe, som styrer våra ömkliga beräkningar, utbrast Engelbert i våldsam rörelse, hör min bön, min trogna bön genom natt och dag: Låt mig lefva och aldrig dö, så länge denna qvinna lefver! Jag vet väl, stolta senora Juanna, att jag för er blott är galerkedjan, mengalerkedjan kan hålla, så länge den behöfver fängsla er... Hvad pratar jag dock för galenskaper! Någon skurk, någon förslagen äfventyrare — vi hafju fullt af sådana — har bedragit er Jättrogenhet... Tala rent språk, detär min vilja! Ifall detta är den tonen, du tänker antaga mot mig, så tvingar du mig att låta lagen gifva utslag. Utslag — i hvad? Har vansinnet tryckt sitt insegel på din hjerna? År du eller är du icke mer en dotter af den gamle gudfruktige ädlingen herr Tönne, på hvars namn och vapensköld ingen smutsfläck någonsin. lådat? Är du min lagvigda hustru för att genom en skändlig process kasta nesa, framför allt åtlöje öfver mig, dig, hela din familj och de barn, du i dittandra äktenskap har? Vill du som ett vackert, högst remar