Aftonbladet – 15 maj 1861, sida 2

Se så, träffas vi åter... Jag vär sannerligen bra djerf och påflugen, men jag håller för mycket af den gamle lekkamraten att se honom gå här som en alldeles oskadlig fåne, den minsann ingen anser detlöna mödan att frukta. i Er tunga är skarpare än tio spjut tillsammans 4 N Den behöfde vara så skarp som tjugu för att kunna ge er ett nödigt styng på den lats af hjertat, der heder och sjelfkänsla böra bo... Hör hvad jag säger! Ni skall icke gå här längre och låta mätta er med de smulor, som medlidandet gifver. Res med mig hem till Berffendalen,. så skall ni få. bli min skrifvare några dar. Jag skulle så väl behöfva den handräckningen, emedan jag icke haft råd att säga ifrån mig en hel hop luntor till renskrifning; och er skall det göra gödt att komma in i ändra sundare förhållanden än er förryekta kärleks. Lyd mig, så vill jag bota er! Kors jag mins nu att jag i en förtviflad stund företog mig att fria till er. Hvarföre gaf ni mig icke ja? Då kunde ni haft någon rättighet Sr Den rättigheten att säga er sanningen faller sig mycket lämpligare nu, än om jag varit er hustru ... Nå, följer ni med mig i morgon? Kanske... Men också ni hade fordom en känsla! Det råder jag ingen att erinra mig om ... Var så god och betrakta mig — ser jag ut som en kärlekssuckande ochtrånsjuk toka? Nej, det får jag medge att ni visst icke gör ,... Ni har skledes öfvervunnit ... Naturligtvis. Menniskan öfvervinner allt hvad hon med fasthet vill öfvervinna, Tror ni att jag icke sjelf skulle. gifva mig en försvarlig husaga hvarje dag, om jag funne mig göra samma figur som qvipna som ni nu gör sont man? Öch jag gratulerar den, hvilken i all vänlighet behandlade mig likt ett beskedligt husdjur. Ni är en obarmhertig väb, mamsell Kon