Aftonbladet – 13 maj 1861, sida 3

tll arbete Ior tftangarne DETCUAUECS. Rättegångsoch Polissaker. En förmyndaretvist. (Forts. från n:r 106.) Stormälktigste, allernådigste konung! Öfver de af possessionaten Joh. Fredr. Krook hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anförda besvär emot Eders Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätts den 1 November 1860 gifne utslag, i fråga om det af hr Krook väckta yrkande om vårt skiljande från förmynderskapet för bruksegaren J. A. S. Aberg, få vi härmed underdånigst afgifva förklaring. Då hr Krooks i de underdåniga besvären gjorda framställning rörande hans antagande till förmyndare för bruksegaren J. A. 5. Åberg är i väsendthga delar ofullständig, torde några tillägg till densamma vara behöfliga för att rätt uppfatta hr Krooks tillgöranden härvid. Det var så mycket mindre vår afsigt, att sedan med brukspatronen Roth, den ende af förmyndarne, som till p-yndlingen stått i något slägtskapsförhållande, afgått från förmynderskapet, utestänga slägten, som vi just till förmyndare i Roths ställe föreslogo en af myndlinges kusiner, åldermannen Werlin, hvilken känd och värderad såsom en serdeles redbar och vederhäftig person, syntes oss desto mera lämplig till förmyndare, som vi förvissat oss om att han derest uppdraget honom lemnats, skulle flyttat hit till orten och åtminstone större delen af året här vistats. Hr Krook var emellertid af annan mening och ansåg sig sjelf vara den lämpligaste till förmyndare, Det lyckades ock att, genom företeende af en mängd intyg bibringa rådhusrätten denna öfvertygelse, hvi ket äfven hade hr Krooks förerdnande till följd. Hvad dylika intyg betyda och att desam-. ma i allmänhet ganska lätt stå att erhålla för den som har förmåga att begära och begagna dem, torde emellertid vara så väl kändt, att icke någon lärer förundra sig deröfver, att vi, med den kännedom vi såsom 1edan nämndt är, hade om åldermannen Werlins redbarhet och vederhäftighet, icke återtogo det förord vi redan lemnat honom, för att i stället gifva det åt hr Johan Fredrik Krook. Efter att vidare hafva gifvit sig sjelf vitsord att vara en i bruksrörelsen mera erfaren förmyndare, derföre att han gått i bergsskola, fått understöd till några resor för att studera jJernhandteringen (tillse jernhandteringen, efter hr Krooks sätt att uttrycka sig), samt omsider, sedan han några år haft inspektorsbefattning vid ett bruk i Norrbotten, funnit för sig förmånligare att utbyta sysselsättningen härmed emot den att idka landtbruk,; beskrifver hr Krook huru han fannit den omyndiges egendom vanskött särdeles genom bristande tillsyn och att, ehuru den omyndiges egendom hufvudsakligen bestod af kontanta medel och flera större jernbruk, den omyndiges kapitaltillgång dock betydligen minskats. Det är förmodligen för att afhjelpa den bristande tillsynen, som hr Krook, nu snart treårig förmyndare; fortfarande bor aflägset, både från Stockholm, der förvaltningen städse haft sitt säte, och från den om ndiges fastigheter. Hvad åter beträffar anmärkningen, att ehuru egendomen består af bruk och kontanter, dessa sednare minskats, vill det synas oss, som skulle just uti nämnde fördelning af tillgångarne ligga den mest naturliga förklaringsgrund för en temporär minskning i de kontanta medlen. Och någon verklig minskning af desamma. under förmyndareförvaltningen lärer hr Krook få svårt att visa. Han har sjelf i sin å oss uttagna stämning BR pgifvit att de kontanta tillgångarne utgjort 1837 den 1 Januari 349,191: 27 rmt samt i slutet år 1859 rdr 473,913 rmt, hvilket utvisar förhöjning i stället för minskning; och om under nämnda. tid kontanta tillgångarna den 1 Januari 1855 uppgått ända till 806,181 rdr, så lärer detta förhållande hvarken i och för sig kunna läggas förmyndareförvaltningen till last eller den sedermera inträffade minskningen rättvisligen bedömas, utan i sammanhang med det faktum att fastigheter, inventarier och förlager, som den 1 Januari 1837 uppgingo i värde till 861,561 rdr rmt, vid 1857 års slut stego till 1,482,012 rdr samma mynt. Huruvida nu hr Krook af de anförda förhållanden haft fog att både i egenskap af förmyndare och såsom presumtiv arfvinge till Åberg intagas af harm lemna vi åt andra att afgöra och anteckna endast till minnes hr Krooks erkännvande att han emot oss handlat intagen af harm, en affekt, hvilken, som man vet, lätteligen förvillar äfven ett eljest sundt omdöme och verkar ännugmera ohejdadt der ett sådant saknas. Hr Krook talar vidare om sina bemödanden att införa mera ordning och sparsamhet i egendomarnes skötsel, hvilka bemödanden skolat stranda emot våra meningars majoritet öfver hans. Vi veta icke hvad hr Krook åsyftar, om icke hans förslag att tillsätta en disponent öfver bruken, hvilken, utom fri bostad och andra naturaförmåner, skulle i kontant aflöning årligen uppbära 10,000 rdr, såsom skäl för hvilken höga aflöning bland annat anfördes att disponenten borde representera. Att detta skulle befordra sparsamhet i förvaltningen har man svårt att föreställa sig. Om åter mera ORT derigenom skulle införas, beror helt och hållet på den tillämnade disponentens personlighet, och hvem denne var vet naturligtvis hr Krook, från hvilken förslaget utgick, allrabäst. Giltigheten af det domskäl rådstufvurätten hemtat derifrån, att den klandrade förvaltningen blifvit af dem som vederborde granskad och utan anmärkning lemnad, bestrides af hr Krook, salldenstund, såsom hr Krook behagar uttrycka sig, jag sjelf, min broder, H. 5. Krook, vice pastorn Hammarström och landtbrukaren Stefens icke fått del af räkningarne och deröfver yttrat sig. Det vill sig emellertid ej bättre än att jag sjell straxt derefter vilsordar, att han och de öfriga nämnde personerna ej varit närmaste arfvingar och följaktligen ej heller ,behöriga att granska förmyndareredogörelserna. Icke heller upphjelpes behörigheten synnerligen då hr Krook fortsätter: Lagen tillägger en sådan rätt närmaste fränder, dv. s. sådana fränder, som äro sui juris. Afven: denna tolknin skulle icke göra hr H. S. Krook behörig, oci