Aftonbladet – 13 maj 1861, sida 3

deremot ej fick läggas alltför stor vigt derpå, att statens inkomst af arbetet till högsta möjliga belopp uppdrefves, såvida fångarnes användande vidsen mera vinstgifvande gt ning skulle beröfva den frie arbetaren eller för honom minska det tillfälle till arbetsförtjenst, hvaraf han kunde våra i behof, samt att det till följd häraf syntes lämpligast vara, att de egentliga handtverksarbetena inom de stora straffoch arbetsfängelserna tillsvidare bedrefvos endast i den mån tillgång på annan sysselsättning för fångarne saknades, på det icke den frie arbetaren måtte erhålla grundad anledning till sådan klaan, som förut blifvit förd öfver intrång, så har K. M:t under den 23 Februari 1858 till fångvårdsstyrelsens berörde hemställan lemnat nå digt bifall. Af de nu meddelade upplysningar, hvilka äro grundade på officiella handlingar, torde tydligen. mhemtas, att fångvårdsstyrelsen icke allenast vakat öfver efterlefnaden af föreskrifterna i kongl. brefvet den 22 Dec. 1846, utan till och med, såvidt de stora straffoch arbetsfjingelserna beträffar, tillsvidare afstyrkt nådigt bifall till rikets ständers und. hemställan om sådan ändring uti högstberörda nådiga bref att en större frihet till arbete för fångarne bereddes.