Aftonbladet – 13 maj 1861, sida 3

t: dessutom tillätfventyrs hafva någon försyn a I neka vitsord åt de ifrågavarande tre fränderns mening, enär han väl vet att dessa, innan d äfgåfvo sitt yttrande, på framställningar från h Krook, frånskilda orter begåfvo sig till Stock holm och här hade flera sammanträden med h Krook, som derunder hade det bästa tillfälle at för dem tillfullo utveckla allt sitt klander emo förmyndareförvaltningen och anledningarne der till. Att detta, oaktadt de tre frändernas ytt rande sammanstämmigt afgafs, sådant rådstufvu rättens protokoll utvisar, var naturligtvis en sto; missräkning för hr Krook, hvilken just var den I som åberopat dem och yrkat deras hörande, mer licke lärer deraf någon rättighet kunna hemta: TI för hr Krook att jäfva personer, hvilkas yttrande han sjelf påkallat. Då för öfrigt hr Krook synes af lånet till ål dermannen Werlin hemta ytterligare stöd för sit klander emot förmyndareförvaltningen, torde böra nämnas att detta lån för Omkring trettor år tillbaka gafs hr Werlin, efter en Kristianstad öfvergången större brand, dervid äfven hans hus nedbrann. För lånet var borgen ställd af två ganska vederhäftiga personer, utom det att kändt var, det åldermannen Werlin var egare till fastighet, värd 80,000 rdr och intecknad endast för ett byggnadslån till mindre belopp. Vid detta förhållande synes i sanning bristen på realsäkerhet icke vara särdeles anmärkningsvärd. Minst hade den i alla fall bort anmärkas af hr Krook, hvilken icke aktar för rof att äfven såsom förmyndare innehafva den omyndiges penningar såsom lån, utan all slags säkerhet, och detta medan om hans fastighet förmäles att vid en jemförelse mellan det sista höga köpeskillingsbelopct och gravationssumman, det icke blir det örstnämnda som utvisar det högsta siffertalet. I de underdåniga besvären åberopas derjemte de anmärkningar hr Krook uti en emot rukspatronen Roths sterbhusdelegare och oss uttagen stämning andragit. Ehuru fullkomligen öfvertygade att för hvarje verkligt sakkunnig person granskningen af dessa anmärkningar lemnar tillräckliga materialier för en fullständig insigt om den brist på kännedom af lag och sakförhållanden, som, jemte ett föga berättigadt, men destomera obegränsadt förtroende till egna hugskott, ligger till grund för hela klandertalet, tillåta vi oss i underdånighet omförmäla att samtliga stämningspunkter blifvit af brukspatronen Roths sterbhusdelegare till fullo vederlagda, fastän hr Krook icke funnit grannlagenheten fordra att jemte stämningen bifoga nyssnämnde derå afgifna svar. Såsom särdeles karakteristiskt kan äfven anmärkas att hr Krook till stöd för yrkandet om vårt skiljande från förmynderskapet anför hvad som skett innan någon af oss blifvit till förmyndare förordnad. Stormäktigste, allernådigste konung! Oss tillvites af vår vederpart, att grannlagenheten icke kan förmå oss att, efter allt hvad han emot oss åtgjort, frivilligt afträda från förm derskapet. Må det tillåtas att inför E. K. afgifva den förklaring att det är endast vår upp fattning af grannlagenhetens fordringar, som förmått oss att icke längesedan lemna platsen, heldre än att qvarstå vid förvaltningen tillsammans med vår vederpart. Vi hafva under en längre följd af år haft förvaltningen oss upp: dragen och, såvidt vår förmåga medgifvit, sökt att samvetsgrannt fullgöra våra åligganden. Af vunnen erfarenhet satta i tillfälle att till. fullo uppskatta de svårigheter, som möta vid en dylik förvaltning, hafva vi icke trott oss handla till den omyndiges bästa om vi vid första anstormandet af fen presumtiv arfvinget med huru stora åthäfvor och huru öfverdrifna anspråk på egen ofelbarhet och allsidig förmåga han än måtte uppträda, skulle rymma fältet och, svikande det uppdrag, som en gång blef oss anförtrodt, lemna myndlingens väl och ve i en vård, som, huru mera eller mindre ojemnt förmögenheterna må hafva vår vederpart eller oss tillfallit, dock, om andra anledningar saknades, måste, genom sin synbara okunnighet om de svårigheter, mot hvilka en dylik förvaltning har att kämpa, väcka grundad farhåga att den icke uppfattat alla de plikter, den äflas att, äfven med åberopande af presumtiva anspråk, åtaga sig. Dessutom kunna vi, utan förmätna anspråk på en ofelbarhet, den icke någon, som uppfattat svårigheterna af en dylik förvaltning, som den ifrågavarande, lärer vilja tillmäta sig, dock med tillförsigt försäkra att vi icke i någon mån afvikit ifrån hvad vi, efter måttet af vår insigt, i hvarje fall ansett vart med en ändamålsenlig förvaltning mest öfverensstämmande; och vi tro icke att det är under sådana omständigheter man låter grannlagenheten förmå sig att frivilligt afträda för det en presumtiv arfvinges harm urladdar sig i massor af klander, af anmärkningar, af yrkanden, sådana som dem vi haft att besvara. Att E. K. M:t måtte, efter tagen kännedom af dessa, täckas fastställa rådhusrättens och hofrättens öfverklagade beslut samt ålägga vår vederpart att ersätta våra kostnader, nemligen kallelseenningar 1 rdr, fullmäktigs arfvode 40 rdr samt lösen för E. K. M:ts nådiga utslag, är det underdåniga yrkande vi till svar å besvären hafva att å vår sida framställa. . Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda Stormäktigste allernådigste konung! E. K. M:ts underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåter ; H. M. Munthe. A. Hallgren. A. W. Frestadius. Stockholm den 22 Januari 1861. Genom A. W Dufva, enligt fullmakt. (Forts.) — Dalkarlen Hans Eric Pettersson från Leksand och anstäld vid stearinljusfabriken vid Clarabergsgatan har i lördags hoppat i sjön från bryg3an vid Rosenb d och omk it.