Aftonbladet – 8 maj 1861, sida 2

salig himmel på mitt älskade By-borg... jAnk, moder, hvarför icke komma och för alltid bo hos oss?4 Omöjligt — om tjugu år härefter kanhända! svarade leende fru Stefana. Du vet att min Lauritz icke har någon annan förmögenhet än sitt arbete. Jag måste derföre samla litet åt familjen.t SAck, tänk icke på det! Vi skola alla arbeta. Min sällhet vore ända till högsta höjd fullkomlig, om jag finge denna bön uppfylld. Det vore ej nyttigt, min täckeliga lilja, (jag får ju stjäla Lauritz smeknamn) att icke ha något att önska. Gud vill ej att vi vänja oss vid fullkomlighet, och den dag jag öfverger Vestangården, der min Lorens och jag sett vår lycka både knoppas och gömmas, den dag får allt någonting annat ha inträffat. Endast sorgen, aldrig glädjen, förer mig härifrån. Bed således Gud bevara oss från den flyttningen! förr Så påkostande det är, så får jag väl då bedja Gud bevara oss derifrån... Men sä mig — jag är så ung och oerfaren — hva jag skall tänka om. Konkordias besynnerliga förändring? Jag har förut smärtats deraf, men i dag kan jag säga att jag till och med känt harm. Tänk, mitt barn, att allt under golen är föränderligt, att den stackars Konkordia har många bekymmer och att hon en dag kan komma varmare tillbaka än hon nu stun-dom går ifrån dig... Men ett råd vill jag gifva dig...4 a : 4. som jag troget skall följa, moder!4 Tala icke så ofta och så lifligt med: henne om din väntade lycka! Hon,-somsär så ensam och tycks ha en så ensam framtid framför sig... 4Jag förstår... men icke just riktigt ändå.