Aftonbladet – 8 maj 1861, sida 2

Det stora flertal af. våra läsare som icke gjort sig omak att genomläsa de långa insända artiklarne rörande danska regeringen och våra anmärkningar vid desamma to:de af artiklarnes längd och anmärkningarnes mängd draga den slutsatsen, att en stor meningsskiljaktighet råder emellan Aftonbladsredaktionen och insändaren L. J. H. rörande den: danska frågan. Ett sådant antagande innebär emellertid ett. fullständigt misstag. Öfverensstämmelsen i det hufvudsakliga är tvärtom numera alldeles påtaglig, och den egentliga skilraden är den; att. insändaren omfattar en något mera krigisk politik, och att, vi.deremot äro mera fredsälskande. Detta kan synas något besynnerligt och tarfvar en förklåring. Men vi skola först i allrastörsta Korthet konstatera den öfverensstämmelse i de vigtigaste punkterna, som eger run mellan oss och den ärade insändaren, en öfverensstämmelse som är så stor, att viför ett eller annat år sedan knappt skulle vågat hoppas derpå. Insändaren är enligt den af oss i går införda uppsatsen fullkomligt ense med. :0ss derom att ett Slesvigs inkorporerande i Danmark är både rättmätigt och önskvärdt, ehuru det icke bör ske nu genast eller på ett sätt, som kan väcka anstöt hos makterna, utän först sedan det danska elementet lyckats utveckla sin. egen inre kraft så mycket, att en pluralitet af Slesvigs ständerförsamling besluter ett sådant införlifvande; att det deremot icke är möjligt att bringa det både i politiskt och kulturhistoriskt afseende tyska hertigdömet Holstein i sådan organisk förbindelse med de danska provinserna, att en egentlig helstat kan bli re-sultatet deraf, samt att försöken härutinnan äro Sisyphusförsök; att det nu är Holstein eller Tyskland som prutit fördraget och att, omytterligare medgifvanden numera icke kunna göras från anmarks sida, dess motstånd icke vidare kan karateriseras annat än som följden al en ren nödvändighet. Det är som sagdt med stort nöje vi konstatera och. taga. fasta på denna uppfattning. Af såväl -denna. som insändarens föregående uppsatser -framgår för öfrigt, att han egentligen derföre med bifall omfattat den danska ministerens sednaste politik, dess i Itzehoe framlagda förslag 0. s. v., att han ansett ministeren härigenom begagna de yttersta medlen att på frealig väg. komma ifrån saken, hvilket han trott vara af mycken vigt derföre att han ansett frågan sedermera inträda uti ett alldeles nytt stadiumäfven för Sverge och att Ssvenskarne icke äro helt och hållet oböjda för att göra gemensam sak med Danmark för att till och med genom vapenmakt värna dess integritet, ifall intet annat fredligt medel åter: stod att försöka — men också blott såsom en sådan ultima ratio, såsom det yttras i ett bref till. danska Dagbladet från en ansedd svensk politiker, hvilkens ord vi äro fullkomligt öfvertygade. derom att insändaren L. J. H.ieke vill jäfva. Då nu insändaren anser danska ministej ren ha gjort det yttersta. och: att dess. mot: stånd mot Tyskland numera är en nödväns dighet, skulle han också följdriktigt komma till den slutsatsen, att Sverge torde böra deltaga i ett krig, . som. danska ministåren till följd af sin politiska uppfattning började vid Elben, d. v. s. i samma ögon-i blick några tyska exekutionstrupper öfverskrede Holsteins gräns. Som man vet utgör detta en af de väsändtligaste divergenspunkterna emellan de ministeriella och den nationella oppositior