Aftonbladet – 4 maj 1861, sida 2

CIUKUIAT LHUl VEUCIUOIATUGC JORGTIT ULIT apUuLERdit, I angående hvad som vid medikamentsreqvisitio! ner och apotekares räkningar iakttagas bör, utfärdadt den 25 Mars 1861; och Tacksägelse och bön i anledning af hertiginnans af Östergötland återvunna helsa. i : — Den Europeiska följetongen innehåller i häftet n:r 16, som i dag utkommit, början af Wilkie Collins? berättelse: Den hvitklädda qvinnan, öfversatt från engelskan af fröken Th. Hammarsköld. a — Lunds stads invånare hafva vid sam manträde inför dervarande magistrat den 4 dennes, med anledning deraf att påräknadt bidrag från Lunds akademi för ändamålet icke kunnat erhållas, vägrat att, såsom de vid sammanträde den 10 sistlidne Januari först beslutit, lemna ett årligt bidrag till hyresersättning för lokal till telegrafbyrå i Lund, Mirds process och dess sammanhang med Frankrikes fuvarande politiska förhållanden: ; x 1. Om denme ryktbare vinglare och hans ställning till såväl den franska pressen som de maktegande i landet meddelar en i Berlin nyligen utkommen broschyr, som man ej vågat låta trycka i Paris, följande upplysningar: tBankiren Mirds häktande har försatt opinionen i förskräckelse såsom-ett förebud till en social kris, en revolutionär framtid. Författaren yttrar med rätta, att flertalet bland den nuvarande generationen måste härigenom se sig jemte Mirds ställda vid brädden af en hotande afgrund, och Frankrike har nu åter, likasom 1848, att vänta en föraktets revolution. Mires var icke blott en börsens uppkomling; han var tillika en naturenlig ch afsigtlig produkt af den 2 December. Såsom egare till Journal de VT Empire och Constitutionnel, såsom bolagsman i Siecle och Presse och borgesman för Courrier du Dimanche, äfvensom genom de personer. hvilka utgjorde hans omgifning, var han så nära förbunden med kejsardömets inre politik, att han tycktes utgöra en integrerande del af systemet; och dock skulle han på ett nesligt sätt gå under i följd-af en lycka, hvilken, sedan vederbörandes egen rofgirighet väl var tillfredsställd, uppväckte deras afund ; och regeringen: lät honom falla, emedan han blef farlig, så snart han upphört att vara nyttig. Det skedde med uno detsamma som vid Testes, Cubiebres och Parmentiers processer under Ludvig Filip. Man tror nu, likasom då, att man kan rädda sig dermed att man låter de män falla, -hvilka tjenstgjort såsom korruptionens handtlangare, men ett sådant offer visar sig städse vara fruktlöst. Följderna af der Mirdska rättegången skola återfalla på Ludvig. Napoleon--på samma sätt som Ludvig Filip fick lida för de nyssnämnda personerna, och likasom vi nyligen i den EynattenRichterska; processen sett Österrike blotta sin inre korruption. Miråes häktande vär en koncession, icke någon frivillig handling, och man har troligen redan bittert ångrat denna åtgärd. Man frågar sig allmänt, om det kan vara möjligt att en man, som haft så många affärer i uppdrag och till hvars förfogande så månoa tidningar stått, kunnat sätta så oerhörda företag i gång utan. att vara Tuileriernas förtrogne. Den man, som lofvade hr Pontalba en million, ifall det skulle lyckas denne att öfvervinna några anspråksfulla prelater, hvilka satfe sig semot afslutandet af fördraget rörande de romerska jernvägarna, han har säkerligen icke med toma händer -antichambrerat uti vissa hoteller. Börsen har sitt hemliga språk likasom diplomatien, hvars plats den intagit, likasom olisen, ,hvarmed den står i nära sammanhang: Hr Mires handelsböcker äro fulla af hieroglyfer, men till dessas dechiffrerande behöfver man icke någon -Champollion. — Sålunda då-man der fann en mängd lyckade operationer betecknade såsom jorda för en grefve Josefs räkning, var det lätt att begripa, att detta förnamn betydde prins Poniatowski. Och grefve Morny, åt hvilken alla spekulanter under den nuvarande rtTegimen måste erlägga lejonparten, betjenade sig af hr Donon; turkiske generalkonsuln, för att ur hvarje sophög utplocka sin vinst. Äfven hr Mocquard, kejsarens vän och förtrogne, som firar monarken i hjeltedikter och med teaterstycken löser dagens stora frågor, hade erhållit sin andel i skörden. Då Mires fått löfte om den stora affären med hamnarne i Marseille, öfversände han till hr Mocquard 1000 aktier å 500 francs, jemte rådet att ej afyttra dem förr än de hade stigit. Och.så skedde det. Aktierna emottogos med glädje; rådet följdes punktkgen, och, hr Panis, hvilken här uppträdde som mäklare, sålde dessa femhundrafrancs-aktier för 650 francs stycket. Fjorton dagar efter denna lyckliga händelse utnämndes hr Panis till officer af hederslegionen och hr Mires till riddare af samma orden: Hr Collet Meggret, förste uppbördsman i Juradepartementet, uppbar årligen en summa af 60.000 francs för sin uppmärksamhet emot jernvägsbolagets intressen i sin egenskap af direktör för allmäpna säkerheten och för pressen. : Ministern Baroche ses skyldra i böckerna, krediterad för en liten drickspenning å 150,000 francs; och hans son befinnes komprometterad för en ännu större summa. Dessa äro hittills de enda namn, som gifvits till pris åt. den allmänna nyfikenheten. Men det gifves flera andra; som ej högt uttalas, och hvilka man på sjelfva rättegångsdagen måhända blott kommer att helt sagta framhviska. Menom SEAN oa