Aftonbladet – 4 maj 1861, sida 2

Du skulle minsann bäst passa.till. hustn åt magister Sune — j ären båda gudsnåd liga och tålen er med allting.? Var det då meningen, frågade med li. tet humör Juanna en dag, då hon var på besök hos Konkordia och erhöll en sådan förebråelse, var det verkligen meningen att säga något, som behöfde tålamod för att bäras??? Så bör det se ut — senora Juanna sätter på sig sin spanska grandezza mot sin fattiga vän, den obetydliga länsmansdottern. Konkordia, hvarföre är du .dig icke lik mera? Säg, har jag för längre tid sedan, mig sjelf ovetande, gjort dig något ondt? ?Du göra mig ondt — nej, visst icke. Det är blott alla mina bekymmer för att kunna slå mig ut och beteda min gamla mor en någorlunda sorgfri ålderdom. som ibland gör mig odräglig ... Men du förstår ej sådant, du, som föddes och uppfostrades till obekantskap med jr Om jag hitintills så ket gynnats af Gud?, svarade Juanna ried mildtallvar, så hvem vet om han icke framdeles låter. mig göra bekantskap medännu okända lidanden. ; är ju ännu ej nitton år-— blås då icke bort mina förhoppningar liksom med ett hot!X Detta samtal egde rum i Konkordias så kallade lusthus, dit båda flickorna på den friska novemberdagen gått för att se på några planteringar, som Konkordia gjort kring n enskilta fristad. Bägge hade de. ofta blickenriktad åt andra sidan, der i gärdsgården, helt nära qvarndammen, en beqväm stätta var anbragt till lättnad för kommunikationen mellan båda egorna. Innan Konkordia hann svara, blef hastigt en liten blå flagg bemärkt på den långa stången, shvars topp syntes ända från fru Stefana Lorens, gård.