Aftonbladet – 30 april 1861, sida 2

dom föreningens ledamöter haft tillfälle taga om försl iget och önskade derföre dess uppläsning i sin helhet, innan föredragningen parasrafvis började. Ordföranden uppläste derefter förslaget i sin helhet, sådant det finnes här nedan intaget och sådant det sedermera af förenin: gen oförändradt antogs. Sedan derpå hofrättsnotarien Lindbom föreslagit. att föreningen måtte på förhand beslut:, att de utlysta valen skulle till annat sammanträde uppskjutas, men denna fråga förfallit på grund af medicinalrådet Carlssons erinran, att. man borde följa den i kallelsen bestämda ordning för ärendenas behandling, skreds till föredragning af stadgan paragrafvis.. Vid 61 anmärkte magister Siktberg, att uttrycketattföreningen skall lemna ?hufvudstadens invånare? tillfälle till militära öfningar var olämpligt; och borde utbytas mot något uttryck, sominnebar: att föreningen hade till syfte att bereda sina egna medlemmar sådan öfning. Ej heller trodde tal. att föreningen kunde eller borde taga någon befattning med vapenöfningarne i skolorna. Grosshandlaren Davidsson trodde alt paragraferna 1 och 2 gerna kunde sammanslås och yrkade, på det man äfven måtte undvika -det till flera anmärkningar föranledande stadgandet om 1 mils afstånd. antagandet af en första S, så lydande: Stockholms frivilliga skar skytteförening har till syftemål att bereda tillfälle till ishemtande af kännedom och färdighet i vapenföring ochi andra militära öfningar för att, i enlighet med kongl. kumgörelsen af den 8 Mars detta år angående frivilliga skarpskytteföreningar, kunna i farans stund såsom en del af nationalförsvaret medverka till hufvudstadens försvar, så ock att söka befrämja vapenförings införande i skolorna, Medieinalrådet Carlsson trodde det ej. främmande för föreningen att understödja vapenöfningar i skolorna, då nationalbeväpaingen der måste anses ega sin egentliga rot och ej kan få någon verklig framtid förr än sådana öfningar der blifvit allmänt iniörda. Beträffande området; hemställde tal. om det ej kunde öfverlemnas åt styrelsen att bestämma hvar föreningen behöfde användas. — Magister Sohlman fann den af hr Davidsson föreslagna redaktionsförändrin; :nnefatta förenkling och förtydligande oc Jllstyrkte dess antagande; dock ansåg han utt frågan om vapenöfningar i skolorna måvända ej borde här inblandas, samt att, om stadgandet angående 1 mils afstånd uteslöts, let i stället måtte uttryckas att föreningen tinge användas inom hufvudstaden och dess aärmaste område. Pal. trodde nemligen att, ehuru bestämmandet af en mils afstånd kunde ur flera synpunkter försvaras; man :cke borde, då förslaget derom af mången ansågs olämpligt, hålla på uttrycken, då äfven med en annan ordställning den praktiska följden skulle blifva enahanda, på samma gång som det af talaren föreslagna stadgandet medgåfve att kåren kunde sastas t. ex. på jernväg till Södertelje ller på ångbåt till någon punkt i skärgården, om dess medverkan der erfordrades. Talaren anhöll emellertid, att då med anledning af hr Davidsons förslag nu äfven 2 kommit under diskussion, densamma äfven måtte föredragas. Sedan detta skett och diskussionen förklarats slutad; gjordes först proposition på 1 i komiterades förslag, och då densåmma med blandade ja och nej besvarades, skreds till votering på det sätt att församlingen delade sig åt hvardera sidan af salen, dervid det befanns att majoriteten var för antagandet af paragrafen oförändrad. Hr Davidson, som ansåg det nyss fattade beslutet om diskussionens afslutande ha af sett diskussionen om paragrafernas sammanslagning, anhöll nu att få yttra sig om 2 särskilt. Ordföranden åter ansåg öfverläggningen om båda paragraferna afslutad, och då vid härom: framstäld fråga till föreningen, olika meningar förspordes, afgjordes saken genom votering på det sätt att majoriteten uttalade sig för den åsigt att öfverläggningen skulle anses slutad. Proposition gjordes derefter på -2 och blef den äfvenledes. genom -votering oförändrad antagen, ett beslut mot hvilket grossh. Davidsson och medicinalrådet Carlson reserverade sig. 3 antogs utan diskussion. ; Vid 4 deremot yrkade grossh. Davidsson att bestämmelsen om utträdesansökans hänskjutning till konungen sedan uppbåd egt rum, skulle uteslutas och pröfningsrätten i detta fall öfverlemnas åt öfverbefälhafvaren. Magister Siktberg yrkade uteslutning af.bestämmelsen om skyldigheten att aflemna geväret, hvilken han ansåg utgöra ett intrån; på eganderätten och innefatta ett uttryc af misstro till medlemmarnes fosterlandskärlek. Litteratören Bruhn ansåg konungens pröfningsrätt i afseende på utträdesansökan ovilkorligen följa af kårens: stäl lande under krigslagen sedan uppbåd egt rum; och hvad angick gevärets aflemnande ansåg tal. att stadgandet derom endast påbjöde något, som enhvar i faräns stund skulle anse falla af sig sjelft. Mag. Sohlman instämde med hr Davidsson och trodde konungens pröfningsrätt uti ifrågavarande fall så mycket mindre vara en. följd af kårens ställande under. krigsartiklarne, som inom sjelfva armen både soldater och underofficerare få sitt afsked beviljadt af kårcheferna. OM Siktberg yttrade sig i samma syfte och trodde att det föreslagna stadgandet:innefattade ett afyttrande af kårens sjelfbestämningsrätt. Likaså handlanden R: Ditzinger, som dock ansåg pröfningen böra tillkomma, ej öfverbefälhafvaren, utan föreningens styrelse. Paragrafens båda momenter blefro ätten RR RAF