Aftonbladet – 30 april 1861, sida 2

året hade gjort hans hufvud alldeles ailfverhvitt och lagt öfver de innerligt milda och redbara anletsdragen en frid och förklaring, som synes endast på dem, hvilka i tillvaron på jorden allenast se den nödvändiga genomgången till himlen. en yngre mannen — omkring 23 år — hade ett af dessa utseenden, som kunna sätta en. menniskokännare i bryderi. En finforskare af ansigtsspel och särskilta drag hade troligen kunnat sagt att här var mer eller: mindre än som syntes och att ännu mycket outveckladt låg bakom denna vackra yta. Min käre Engelbert, icke skall du hin. dra dig från kyrkan, för det din gamle farbror icke numera alla söndagar orkar dit! Det vore icke vackert, om vår bänk stode alldeles tom i dag. Folket har gått till Berffendals kyrka att höra vår värdige magister Sunes profpredikan, och jag förstår att Juanna håller sin gudstjenst — der den också väl kan hållas — i Guds fria och välsignade natur.? Vill icke farbror, svarade denunge kornetten, Juannas kusin, tillåta mig att fira min söndag på samma sätt? Det är såqval: migt att stänga in sig i den gamla kyrkan, förpestad af unk, åbrodd och lavendellukt. Jag har stort behof att andas med fria lun. zor just i dag. Du gör hvad dig lyster, brorsson — och ag ser på den oroliga blicken i dina ögon utt ditt sinne är dig i olag ... Vill du tala ller tiga ?4 : Tala, om jag får, eftersom hjertat är tullt.4 Gör så — vi äro ju ostörda. Det är icke mer än fjorton dagar jag varit gäst i detta gamla för mig så dyrbara us, och redan känner jag att det besöket varat allt för länge ... jag måste bort igen. d fForts.-följerd