Aftonbladet – 27 april 1861, sida 2

vit åt topografiska kåren uppdraget, I ansågen eder böra gr ifrågavarande anmälan, för den händelse i skulle finna lämpligt att till rikets ständer aflåta nådig proposition om uppförande på riksstatens fjerde hufvudtitel af de för det konomiska karteverkets bearbetande nödiga medel och emellertid låta anstå med vidare försök att bringa till verkställighet Vårt nådiga beslut af den 15 sistlidne April, så vidt det angår karteverkets utförande genom tjenstemän i generallandtmäterikontoret och särskildt anställda kartografer. LR ; ? Vid underdånig föredragning af denna anmälan hafve Vi, som uti Vår till rikets nu församiade ständer aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd och behof, äskat fortfarande af de vid förra riksdagen beviljade och å riksstatens sjette hufvudtitel uppförda särskilda anslag för ifrågavarande karteverk, funnit Oss, med anledning af eder nu åter förnyade framställning rörande förmenta hinder och svårigheter för det vigtiga arbetets bringande till verkställighet samt öfriga af eder anförda och härvid förekomna omständigheter, föranlåtne att härigenom tills vidare entlediga eder från den genom Vårt nådiga bref den 15 sistlidne April åt eder uppdragna befattning med karteverkets utförande; i sammanhang hvarmed Vi förordnat ingeniören i generallandtmäterikontoret Gustaf Ljunggren, hvilken genom. det af honom utarbetade karteverk öfver rikets städer visat sig ega erforderli skicklighet till dylikt arbete, att, från och me början af år 1860, såsom styresman — — — — öfvertaga ledningen och besörja utförandet af det ekonomiska kartearbetet, hvilket bör begynnäs med Upsala län och i afseende hvarå för öfrigt de i omförmälde nådiga bref meddelade allmänna föreskrifter skola tjena vederbörande till efterrättelse; egande Ljunggren; hvars tjenstgöring såsom ingeniör i generallandtmäterikontoret, jemte dermed förenad aflöning, upphör från nästa års början och så länge det honom nu meddelade förordnande fortfar, att af eder emottaga och för arbetet disponera de möbler och instrumenter, som I för kartografernas arbeten anskaffat, äfvensom begagna den derför afsedda och förhyrda lokal och att för aflöningarne qvartalsvis samt eljest i mån af behof, emot redovisningsskyldighet, lyfta och till ändamålet använda det ren af 11.000 rår, som för år 1860 varit stäldt til eder disposition; och kommer chefen för Vårt civildepartement att, på förslag af Ljunggren, antaga de till arbetets utförande nödiga kartografbiträden och för dem bestämma arfvoden enligt de af Oss den 15 sistlidne April fastställda grunder. Till oss ställd underdånig berättelse angående det under Ljunggrens ledning ställda arbetets fortgång, jemte plan för dess vidare fullföljande, bör af honom vid slutet af första arbetsåret till eder ingifvas, samt af eder, med yttrande deröfver, till Oss i underdånighet öfverlemnas. I öfrigt och med anledning af eder uti förevarande underdåniga memorial yttrade förmodan, att landtmätare, som anställes vid det ekonomiska karteverket, skulle derigenom hindras i vidare befordran inom landtmäteristaten, hafve Vi velat härmed förklara, att, i fråga om dylik befordran, afseende bör fästas äfven på den skicklighet och förtjenst landtmätare vid det ekonomiska kartearbetet ådagalagt. Meddelande eder detta till svar och underdånig efterrättelse i hvad på eder beror, Befalle Vi ete. Stockholms 16 December 1859. Ludv. Almqvist. 3 — Väckelserna i Elberfeld. Såsom våra läsare erinra sig, tillsattes en särskild kommission för att undersöka tilldragelserna i barnhuset i Elberfeld. Den 10 April sammanträdde. ånyo denna kommission, skrifves från Elberfeld till National-Zeitung. Doktor Bouterwek afgaf en berättelse öfver sin verksamhet såsom föreståndare för inrättningen. Enligt denna berättelse hade under den mycket omtalade väckelseperioden 32 gossar och 10 flickor haft sådana väckelser, hvilka åtföljts af kramp och konvulsioner. Af dessa hafva 13 gossar och 1 flicka afgifvit en utförlig bekännelse, gående derpå ut att alltsammans varit afsigtlig förställning. Såsom bevekelsegrunderna härtill uppgåfvo de dels deras motvilja att besöka skolan, att de ville hellre ligga qvar i sina sängar, dels att de hört omtalas eller läst att barn i andra länder brukat göra på samma vis, o. s. v. Ännu 6 andra gossar och 5 flickor hafva af sina kamrater beskyllts för att också hafva förställt sig. Således är mer än hälften af barnen, som visat förmenta spasmer, bestämdt öfvertygad att hafva låtsat dessa åkommor af orena bevekelsegrunder. Bland dem befinnas just de, som isynnerhet spelat roller uti de i anledning häraf offentliggjorda förhandlingarna. Något vidare förhör med barnen borde ej ega rum i anledning af de högst obehagliga frågor, som måste ställas till barnen, hvilka Bouterwek ansåg härigenom skola än mer demoraliseras., De öfriga direktionsmedlemmarne, hrr Schlieper, Peters och med. doktor Pagenstecher, omtalade äfven hvad de kände till af krampryckningarna o. s. v. och alla hade funnit dessa symptomer tillgjorda; men genom förmaningar samt anvindsnde af andra medel hade det normala tillståndet ånyo inträdt. Enligt doktor Pagenstechers uppgift hade blott tvenne gossar fallit i vanmakt vid åsynen af ett förment krampanfall hos ett par andra gossar. — Rörande sina iakttagelser uttalar kommissionen det omdöme, att enligt dess åsigt flertalet af de af kramp anfallna barnen hade hycklat dessa, men andra Ueremot verkligen visat samma symptomer, fast af rädsla öfver de andras låtsade anfall. Kommissionen beslöt offentliggörandet af doktor Bouterweks berättelse och Elberfelder-Zeitung har redan med uteslutande af barnens namn meddelat dokumentet. Ur detta meddela vi följande berättelse af en tolf års gosse af godt utseende, men som ej hade bästa rykte om sig. N. N. anfölls samma afton som N. N. af darrningar, hvilka fortforo hela natten, hvarunder de högt läste böner, såsom vaktmästaren också intyggdeÄfven sade gossen att han tyckte sig se djefvulen, och under de åtta dagar han vistades på sjukrummet a anfallen. Vid ett af dessa föregifna anfall sönderslet han halmmadrassen, R hvilken han låg; en annan gång ville han vungra sig till döds, berömde sig att hafva fört Guds verk in i huset och sökte vinna andra gossar till en särskild fgemensamhet i bönen. Detta lyckades dock icke, emedan äfven de gossar, som lågo i samma rum, voro öfvertygade att han förställde sig. Han fördes under samma anfall från skolan till ett annat hus, der regeringsrådet Illing och hr Peters infunno sig och intygade att gossens sjukdom var förställning. Dethäröfver förda RE finnes förvaradt bland regeringens handingar. De inför tillkallade vittnen af-gossen N. jafgifna förklaringar lyda i detta leka sålunda: Jag kunde ej min lexa i bibliska historien och lagade att jag fick komma hem. Så snart man höll mina händer började jag åter darra, emedan jag ej ville gå till skolan på e. m.4 Äfven för referenten gaf han en fullständig berättelse om sina bedrägerier. Dagen förut hade han bedt gossarne A. och B. att följa med sig i trädgården för att bedja der. A. skulle då taga med sig några af flickorna. Det tyckes, som om han ville framför allt visa sig såsom en mycket from vosee. Den 20 Mars. efter af kand. War