Aftonbladet – 27 april 1861, sida 2

med en emigrerad familj, lemnat kenne att ensam styra icke blott det inre af faderns hus, utan ock att blifva honom en högre ersättning för den förlorade, hade Juanna känt sig kallad att utveckla de krafter, som funnos hos henne, ehuru det syntes som om hon varit skapad endast af känslor. Då dessa känslor blefvo henne för mäktiga, dolde hon dem under ytan af köld och en viss stelhet, som man kallade hennes spanska Corandezzae I B:ska slägten hade det alltid varit sed att gifta sig så nära som möjligt inom sig sjelfva; och då herr Tönne icke egde någon son, hade hans käraste önskan gått ut på att få någon af sina döttrar gift med en man, som bar familjnamnet. De äldstafliekorna hade också gift sig med slägtingar, men dessa tillhörde endast mödernet. Aterstod Juanna, som kunnat bereda sin gamle far och hela sin slägt den största tilltredsställelse, om hon förenat sig med kornetten Engelbert von B., som friade till henne, redan då hon var 16 och han 21 år. Men Engelbert hade i Lauritz en medtäflare, som icke lät besegra sig; och ehuru sjelf egande både ett behagligt yttre och en åtminstone ill ytan behaglig karakter, som kunde göra anspråk på att behaga, så behagade likväl ingendera delen Juanna, hvilken blott såg Lauritz och blef nästan orättvis mot sin kusin, derföre att han djerft lät förstå dethan ansåg sina anspråk vara större. (FOorts.) — För någon tid sedan anträffades vid valarna, vid Burgthor i Wien ett lik, klädt i ar illerilöjtnantsuniform. Vid närmare granskning befanns det vara en ung flicka vid namn Laura Koller, som var förlofvad med en artillerilöjtrant, hvars uniform hon tagit på sig och med vars pistol hon skjutit sig. ; ;