Aftonbladet – 26 april 1861, sida 2

STOCEHOLIM der 26 April Den i dag ankomna finska posten medförde underrättelsen om ett vigtigt regeringsbeslut från kejsar Alexanders sida med afseende på Finland. Sedan några år har man ålltemellan hört talas om att en finsk landtdag skulle inkallas. Enligt 1772 års regeringsform samt föreningsoch säkerhetsakten af 1789, hvilka utgöra Finlands gällande grundlagar, kunna inga förändringar i beskattningen och lagstiftningen ega rum, utän att ständerna dertill pifvit sitt samtycke, men det beror för öfrigt helt och hållet på monarkens godtycke om och när. ständerna skola inkallas: Sedan landtdagen i Borgå 1809 ha de finska ständerna aldrig varit inkallade och om detta å ena sidan varit i hög grad menligt för landets framåtskridande och för sträfvandena att bereda nationen ett ord med i laget rörande dess angelägenheter, har det äfven kännts litet besvärligt för regeringen, då den visserligen icke dragit i betänkande att kringgå grundlagens bestämmelse genom att utan ständernas Hörande utfärda åtskilliga 8. k. provisoriska författningar, men likväl. skyggat tillbaka för att på egen hand vidtaga några större förändringar i afseende på beskattningen. Man skulle derföre kunnat föreställa sig, att det verkliger legat uti den kejserliga regeringens intressel att för en gång inkalla en landtdag och der få åtskilliga förslag genomdrifna och en högre beskattning införd, ehuru den visserligen kunde befaras ha sina olägenheter med ij sig och möjligen utöfva en kraftigare impuls på den allmänna andan, en större stegring af de nationella krafterna och anspråken än regeringen anser för landets välbefinnande lämpligt. Regeringen har nu hittat på en medelväg, den nemligen att i stället för den grundlagsenliga — landtdagen, inkalla en improviserad folkrepresentation, uigörande ett 3. k. utskott af 48 medlemmar, 12 valda ur i hvarje stånd, för hvilka regeringen sallj framlägga sina förslag, för att, sedan. detta utskott behandlat dem, upphöja dem till Tagar; visserligen provisorieka, endast gälande — Simtill förstinfallande landtdagt. men som dock kunna bli af ganska lång varaktighet, om det faller den kejserliga regeringen in att allsicke låta någon landtdag infalla. et kejserliga dekretet har följande lydelse: Vi Alexander den andre, med Guds nåde, Kejsare och Sjelfherrskare öfver hela Ryssland, Tsar af Polen, Storfurste till Fintänd, e. e. e. Göre veterligt: . Under den tid af sex år, som förflutit sedan Försynen lade finska folkets öden-i Våra händer, hafve Vi vid särskilta tillfällen öfveriygat Oss om nödvändigheten af flere åtgärder i lagstiftningsväg, hvaraf landets fortskridande; uti såväl andelig som materiel utveckling, är väsendtligen beroende, men hvilka enligt storfurstendömets grundlagar cke kunnat utan landständernas medverkan åstadkommas, till följe hvaraf åtskilliga ären-Å der alltsedan Finlands förening med kejsardömet lemnats hvilande: Ledde af denna öfvertygelse, hafve Vi äfven i nåder anbefallt storfurstendömets senat, att i samråd med generalguvernören öfver landet hos Oss i underdånighet uppsifva de ärender af förestående beskaffenhet, irvilkaränsågos vara af den vigt, att de företrädesvis borde fill behandling företagas. Det skulle visserligen . närmast öfverenstämma med Våra städse varma önskningar för Våre trogne finske undersåtares väl, att senast sammankalla landets ständer, så snart ofvannämnde ärender blifvit vederbörligen -örberedde; men andra, högre statsintressen, hvilkas bevakande Försynen ålagt Oss såsom den heligaste pligt, tillåta oss icke i närvarande tidpunkt, att utöfva denna enligt Finlands grundlagar Oss tillkommande rätighet. : På det emellertid allt hvad äfven under sådane förhållanden kan för Finlands bästa uträttas. icke må längre uppebållas, hatve Vi velat tillåta sammankallandet af ett utskott af män bland landets fyra stånd, åtnjutande sine medborgares förtroende samt genom deras fria val utsedde; och öfverlemne Vi till dem: att ingå i granskning af de förslag till. författningar, som i de vigtigaste bland förenärende ärender komma att på Vår bes:allning dem föreläggas, samt att i underdånighet utlåta sig valades desamma på ett landets behof närmast motsvarande sätt kunde ordnas, intill dess Vi finne tidsförhålländerna medgifva sammankallandet af landsständerna, då dessa ärender kunna erhålla sin fullständiga lösning och slutliga stadfästelse. I detta afseende vele Vi i nåder förordna, som följer: 1:0 Tiddertgpetg och adelns röstegande medlemmar hafva att, en hvar inom den klass han tillhör, välja fyra personer af samma klass, afchvilka de sålunda medelst flesta rösterna utvalde, fyra för hvarje klass, representera ridderskapets och adelns intressen. 2:o För hvarje af Finlands tre stift cgza vederbörande biskop, domkapitel och kyrkoberdar att inom sig utse, i Åbo och Borgå stift fyra medlemmar i hvardera, samt i Kuopio stift tre, hvilka elfva, i förening med en medlem; som väljes af konsistorium vid Alexanders-universitetet, utgöra representanter för presteståndets intressen. VE 3:0 Till bevakande af börgareståndets rätt, a RA SA I Jag afslutar -denna -skizzfrån -sillfisketl