Aftonbladet – 26 april 1861, sida 2

TIDSOCH SEDEMÅLNINGAR AF EMILIE FLYGARE-CARLEN. :; Hela kusten såg ut som en ofantlis jätteruin. Men rundtom de tysta, öde, kringgrusade klipporna, hvilka ännu i dag bära märken efter denna byggnadsstorm, kraxade icke blott sjöfåglarne, utan flera tunna, magra, bleka gestalter smögo sig emellan dem; önskande den önskan, som eå många framsackat, att bättre hafva användt den tid, då Gud förlänade en stor medgång: Kronan hade gjort oerhörda uppoffringar för att sätta det stora sillfisket på fötter, men -hvad gjorde den sedan för att alla dessa. menniskor, som likt lockade fåglar kommit att slå sig ned på rofvet, skulle kunna existera... ingenting annat än hvad Moses gjorde i öknen — TJät den första generationen dö ut. Den andra, införlifvad med: de föregående fiskeriperiodernas personella öfverlefvor och införlifvad med de ursprungliga vikboerna, bildade en befolkning; som, härdad på sjö och strand; van vid försakelser från den. stund, då ögat öppnas, tills det I rckes, kunde stå emot sin hårda lott att fordra både värme, föda, lif och imod af hafsskummet och den kalla berghällen. SE Gör man nu i tanken en färd mellan det nyss skildrade tidsförhållandet och den tid, söm vi lefva uti, så måste man tillstå att mörkret och svårigheterna för vestkustens fattiga befolkning åtminstone icke aftagit. ANNE ?) Se A.B. n:o M, 45,47 49,51—59, 61, 63—64, 65, 67, 68, 72—74, 76, 77, 90, 92 och 94.