Aftonbladet – 24 april 1861, sida 3

;nenas utsago öfverensstämma naturligtvis det höfvtdsäkliga med hvädsomsblitvitkänd I genom polisransakningen; men flera gansk: märkliga omständigheter förekommo, hvilk: förut ej varit kända eller omnämnda. V nödgas för dagen inskränka oss alt nämn: det Göthe, som sade sig ha trott alt han re dan efter det första våldet motaflidna Sofi: Forssberg hade tagit lifvet af henne, upp gaf, att då han såg henne röra på sig oci törsöka resa sig på knä och dervid i detsam ma upptäckte den stora tvålknifven a på en fjerding, han, såsom han uttryckte sig tyckte det var synd att hon skulle pinas och skar derföre till så mycket han orkade.: Under sina vandringar från boden till bod: kammaren och derifrån tillbaka ut i boder hade Göthe icke mindre än fyra särskilts sånger stigit öfver det i dörröppningen lig. sande liket. Hans sista besök i bodkam. maren hade föranledts deraf, att han märk: utt knappen som sammanhöll ryggslejfen å hans påhafda uniformskappa hade gått ur. bvarföre han begåf sig in i kammaren för att söka en knappnål att dermed tillfästa slejfen. Dei var vid detta besök som han återtog och stoppade hos sig sin egen medhafda knif, den han efter dess begagnande vid det första våldet lagt-ifrån sig på ell börd, men sedermera hade afglömt. Han hade äfven hittat två knappnålar och var just ute i boden sysselsatt försöka att med dem, som dock befunnos för små och vekea. :genfästa kappslejfen, då han hörde ml Almgren gå i förstugan och skyndade till dörren för att hålla igen densamma. Det visar sig således ha varit endast den omständigheten, att Göthe ansåg sig behöfva dessa knappnålar och att han gaf sig tid at: leta efter dem och attförsöka begagna dem. som föranledde hans qvardröjande så länge, att mll: Almgren under tiden hann ankomma. hvilket, säsom man vet, föranledde hans Erp: i redogöra i morgon fullständigare för ronsakningen, livars fortsättning uppsköts till annan dag. Justitiekanslerns åtal emot biskop Björck. Till advokatfiskals-embetet i K.M:ts och rikets Göta hofrätt. Sedan på grund af angifvelse utaf landthandlanden-J. Jacobsson emot kyrkoherden i Qville församling mag. J.; H. Holmqvist, bland annat, derom, att Bemälde Holmqvist skall, vid ett husförhör i Fjellbacka, yttrat: Både de som tillverka och sälja bränvin äro ett i djefvulens hand till att förstöra menniskan till kropp och själ; märk! såväl I, som sälja i större och mindre qvantiteter, blifva sällskap åt de onda andarne 1 den eviga fördömelsen, k. Göta hofrätt i utslag den 20 Maj 1857, hvilket i denna del blifvit genom K: M:ts utslag den 10 April 1860 i nåder faststäldt, sig utlåtit, och enär ett vittne, handlanden Mathias Barkelin intygat att dn Holmqvist i ett, vid förhörets slut, till de närvarande hållet tal begagnat de uttryck, som i angifvelseskriften blifvit riktigt återgifne, och Holmqvist i sina till domkapitlet i Göteborg åfgifna förklaringar icke bestridt sanningsenligheten af detta vittnesmål, utan tvärtom medgifvit att han yttrat sig i sådan syftning, som angifvelsen och vittnesmålen innehöllo samt sökt ådagalägga befogenheten af det fällda yttrandet och vidare förklara dess mening, funnit denna Jacobssons? angifvelse vara med laglig bevisning styrkt, samt förthy och som Holmqvists så beskaffade yttrande under hans embetes utöfning icke allenast varit anstötligt och stridande emot den i 2kap. 2 8 kyrkolagen ge meddelade föreskrift, att med saktmodighet; SPY RE jer och varsamhet, utan obetänksamhet och förmätenhet, förmana, varna och bestraffa sina åhörare, utan äfven innefattat en oriktig framställning af den kristna läran, i så måtto, som Holmqvist derigenom ovilkorligt uttalat evig fördömelse öfver dem, hvilka utöfvade en i sig sjelf obrottslig och i lag tillåten handling, pröfvat rättvist döma Holmqvist, att för det af honom sålunda föröfvade embetsfel straffas med allvarlig föreställning och varning inför domkapitlet, så far jag af förekommen anledning infordrat domkapitlets i Göteborg protokoll för den 13 Juni nästlidne år, då kyrkoherden Holmqvist skolat undergå den honom sålunda i nåder föreskrifna varning, samt, efter tagen kännedom af samma protokoll, funnit mig föranlåten att, i afseende på det sätt berörda varning är vorden Holmqvist meddelad, uti skrifvelse den 6 November sistnämnda år till förklaring af hr biskopen, kommendören af K. Nordstjerneorden, teologie doktorn, magister G. D. Björck, anmärka : att hr biskopen syntes hafva handlagt frågan om den Holmqvist ådömda varningen, inhan med öfriga ledamöter af domkapitlet öfverläggning egt rum eller beslutadt blifvit huru dervid borde förfaras; att ehuru, på sätt ofvan omförmäldt är, genom kongl. hofrättens, af K.: M:t derutinnan fastställda beslut, Jacobssons berörda, emöt Holmqvist gjorda angifvelse uttryckligen förklarats vara med laglig bevisning. styrkt, hr biskopen ikväl tillåtit sig sådana, vid detta förhållande och isynnerhet vid ett så beskaffadt tillfälle, beänkliga yttranden, som dessa: För mm del är ag ö Horn pr att uttrycken; för hvilka hr kyrcoherden blifvit anklagad, icke kunnat vara allleles sådana som det blifvit uppgifvet af åklaaren, och icke heller hafva vittnena kunnat tyrka dessa utttyck, hvaremot syftningen anses rara af hr kyrkohefden erkänd; att sedermera i stället för att, såsom vederbort, tälla sig. till ovilkorlig efterrättelse K. M:ts be-llut, att Holmqvist skulle straffas med allvarlig . öreställning och varning, hr biskopen, såsom let ville synas under fortsatt förmodan att K. M:ts nådiga beslut skulle grundats på antaganic f obevisade förhållanden, till Holmqvist yttrat ig uti ordalag dels: ovilkorliga, tvetydiga och bestämda i afseende derå om de kutima anse: nnefatta någon varning, och delsi öfrigt innevållande vid ett sådant tillfälle som det ifrågararande, enligt hvad mig förekommer, minst agdt öfverflödiga om icke alldeles olämpliga oford öfver Holmqvist, uttalade både å egnul? ch embetsbröders vägnar, såsom angående Tolmqvists grundliga insigter och kristliga tä BR SVS FER Va