Aftonbladet – 24 april 1861, sida 2

skön jungfrun låta spå sig -— blossen skina så-klart att jag nog ser.? SE eng Räck fram handen; Guti !? uppmanade fästmannen. Det kan vara roligt nog alt höra -eit ord i förväg om -framliden ... Men ) Gud hjelpe dig, trollpacka, om du ieke spår isolsken och gullgrufvor ! sb i Jag är enka, upplyste Gurli — jag vilk icke bedra er, på det j ieke i er tur må bedra mig.? ; n Enkeskapet kände jag till förut...Men låt oss gå lite närmare blosset, så att jag riktigt ser linierna.? i 27 frågade hans majestät otåligt. änta ... -här har jag det. Solsken... gullgrufvor ... Akta er; här står i stället något om nattmörker, tårar och gåmmalskala... kanske något än värre... Hör ni Olygrgstågeln; som kraxar: på sjöns soo e Eländiga, du är legd attskrämind. hemje! utropade Jörgen i våldsam förbittrinö, och han rusade fram för utt, trois sinsförsäkran att en qvinna vore skyddud för hans vrede, gilva sierskan ett slag i ahsigtet, då genom en hastig utsträekning af de förut nämda promenerande kedjorna; oumman. blef innesluten och bortförd i en liflig menniskovåg: : Viken tillbaka der, hvarenda en!4 egrek Jörgen med herrskareton.. Jag skal ha fram henne och bese henne; och jag svär att icke lemna en benknota i behåll på er om jag ej straxt får käringen lillbaka. Tyst då! svarade en annan vadkung, som också tyckte sig vara någonting i vertden. cOm du är Jörgen Kox tio gånger, så är jag med rätta döpt till det namn jag har på min prestsedel, och jag lofvade patron, då han-gick i båten tör att, segla till Morlanda, att jag skulle hålla. taramen på ögat på den, som ville göra ofred. och inte