Aftonbladet – 24 april 1861, sida 2

(Insändt.) En reflexion. Nya Testamentet är ju den bok, som företrädesvis bör sättas i barnets händer, men, såsom jag tror, först sedan barnet lärt att läsa rent. I många skolor få dock barnen långt förr gripa till denna bok, såsom en bok för den mekaniska stafningsoch renläsningsöfningen. Häremot: vore mindre att mvända om språket i boken vore ren och god svenska; men detta är ju alldeles icke förhållandet, såsom hvar man vet och erkänner, sålänge den gamla bibelöfversättningen är den för kyrkan och skolan enda legaliserade. u vet man dock, att vår 88-åriga bibelkommission redan för 8 år sedan utgifvi: sin tredje nya öfversättning af Nya Testamentet. Tre nya öfversättningar af de flesta böckerna i Gamla Testamentet hafva ock efter hvarandra utgått från kommissionen, men allt på prof — för de skriftlärde. När man kommer ur denna cirkelgång förmår ingen dödlig profetera, hvarför klokast torde vara att antaga, att det aldrig sker; ty man synes behöfve 50 års pröfvo-:och liggetid för hvarje ny öfversättning, men under tiden kommer en ny ledamotsuppsättning at kommissionen, som etter sitt sinne utgilver en ny öfversättning — på prof! och så in seecula steculorum: : Häraf kan jag icke finna annat, än att det vore den största välgerning, om någon företagsam förläggare ville, på ort som vederbör, åt. sig utverka tillstånd att utgifva en. godtköpsupplaga af kommissionens nyaste öfversättning af Nya Testamentet, så att den kunde få profvas äfven af folket och att vi för våra skolor kunde lyckas erhålla elt renläsligt Nya Testamente. Man kan härvid invända, att vi hafva andra i språkligt hänseende tidsenliga öfversättningar utom kommissionens. Sannt, men i kyrkan och skolorna få vi ej införa privates försök i den vägen. Det skulle dessutom möta det kraftigaste motstånd från de-ras sida som anse en språkrenare öfversättRNE