Aftonbladet – 19 april 1861, sida 3

Hr Lachners afträdande från kapellmästareplatsen. Alltsedan det blef bekant, att hofkapellmästaren Lachner skulle atgå från sin befattning vid kongl. teatern, har härstädes man och man emellan berättats, att teaterdirektionens beteende mot hr Lachner skulle varit mindre grannlaga. Hr Lachner — har det anmärkts — blef hit efterskrifven från utlandet, tjenstgjorde härstädes någon tid till den dåvarande direktionens och publikens belåtenhet samt erhöll med anledning dera! löfte om fast anställning. Af sådan anledning etablerade han sig härstädes, började att sätta sig in i Svensla förhållanden, lärde sig svenska språket m. m.; men finner sig nu af den nye direktören plötsligen uppsagd, utan någon. befogad anledning till anmärkning mot hans utöfning af kapellmästarebefattningen. Vi ha icke ansett oss böra gifva offentlighet åt dessa anmärkningar, ännu mindre åt hvad som i sammanhang dermed uppgifvits angående i hemlighet verkande krafter, enär vi icke känt de närmare omständigheterna i afseende på hr Lachners förestående afgång. Men sedan saken blifvit i ett annat blad bragt på tal offentligen, har tidningen ?Affischen?, som i sjelfva verket är den kongl. teaterdirektionens organ, uppträdt med en artikel, så beskaffad att om den, såsom det är anledning befara, utgör en återspegling i:tryck af kongl. teaterdirektionens beteende mot hr Lachner, det vill synas såsom hade ryktet ingalunda öfverdrifvit, då det förmenat direktionens handlingssätt ha varit sköligen lumpet. Vi tillhöra visst icke antalet af dem som vilja att en person, som erhållit en befattning, skall bibehållas vid densamma till döddagar endast derför att han en gång fått den, antingen han nu befinnes lämplig för. befattningen eller ej; icke heller kan det falla. oss in att påyrka en olämplig persons bibehållande på en plats deriöre att han är utländning och hit inflyttat en kom för platsens mottagande; men det synes oss att den, som erhållit en befattning sedan man haft tillfälle pröfva hans kompetens till densamma, har rättmätiga anspråk att icke aflägsnas derifrån utan fullgiltiga skäl, och vi tro än vidare, attgrannlagenhetspligten i detta hänseende blir, om möjligt, ännw mera bjudande, då frågan rörer en främling, som man föranledt att öfvergilva silt fädernesland, afbryta sin bana derstädes och med familj: bosätta sig i ett främmande land. Af uppsatsen i CAffischen finner man verkligen bekräftadt, att initiativet i afseende på hr Lachners afträdande utgålt från teaterns direktion. Under sådana omständigheter och då publiken, som haft tillfälle granska den egentliga yttersta frukten af hr Lachuers. verksambet; nemligen kapellets och operans offentliga prestationer, icke funnit skäl till missbelåtenhet eller klander, utan ivertom städse och; i vår tanka rättvist, egnat honom sitt erkännande, så synes det icke vara uten allt. fog, som man allmänt Önsia: eriera de egentliga skälen till ett beteende, hvilket, sådant det nu företer sig för ai eten, i icke så ringa grad sårar Den. oföciösa artikeln i nncer upprepade gånger att besittning at utmärkta egentår, alt dem han eger icke i Stockholm vid kungliga teater, or kh det vill sy nas af de följande betrel a — för öfrigt för vårt kapell föga emickrerde, att icke säga, ganska förnärmande — såsom hade man ansett hr Lachner sakna. erforderlig energi eller, såsom det heter i Affischen, ungt blod för att sätta lif i spelet. Då emellertidall