Aftonbladet – 18 april 1861, sida 2

soffa ett ovanligt vackert fruntimmer, klädd i motgratoe som såg ut som om hon nyss varit illa. sjuk. . Hon hade en: tidning fliggande bredvid sig, oel gick genast rakt på saken: Min mans namn är James Smith, sade hon; och jag -har mina orsaker hvarföre jag önskar veta om han är den person ni vill ha reda på! Jag beskref vår man såsom mr James Smith till Darrock Hall i Cumberland; Jag känner icke någon sådan person, sade hötl. : Huru! var det då inte den sednare hustrun? inföll jag. t CVänta litet, sade mr Dark. Jag uppaf derefter namnet på skonerten, och hon for tipp från söffan som öm hon blifvit träffad af ett skott. Jag tror ti blef gift i Skottland, min fru? sade jag. Hon bleknade och sjönk tillbaka på soffan, sägande med matt stämma: det är min man. Ack, sir hvad här händt? Hvad vill ni honom? Är han skuldsatt?4 Jag besinnade mig ett ERE och fattade mitt beslut att omtala alltsammas för henne, ty jag kände på mig att hon skulle skaffa ur vägen sin man (som hon kallade honom) om ja skrämde henne med någon hemlighetsfullhet. Jag fick ett vackert göra, må du tro, William, när Kon fick höra talas om tvegiftet. Hon svimmade, gret, skrek; stormade på mig (som .om jag hade skuld deri) och uppehöll mig med allt detta nära en hel timma, med ett ord — ända till dess mr James Smith sjelf kom hem. Jag öfverlemnar åt dig att bedöma om detta hjelpte upp. saken. Han fann mig sysselsatt med att fukta den stackars dvinnans tinningar med eau de cologne och vatten och, så visst som jag sitter här, skulle han ha kastat mig, ut genom fönstret om jag ej gått emot honom och bringat honom ur koncepterna med ens genom att anklaga honom att vilja mörda sin hustru. Detta hejdade honom genast. Stig in i rummet nästintill och vänta der? sade han, jag skall genastikemma dit och tala med er!