Aftonbladet – 12 april 1861, sida 2

egeringen. till.buds stående konstitutionellu mede söka fä detsamma af ständerna antaget? 3. Anse de: närvarande ätt, i iikhet med wad på andra orter i riket-redan egt rum, peitioner i denna syftning böra till undertecknande nom Infvudstaden framläggas? Hr Blanchd: Öm någonting är moget, så är let väl denna fråga. Hon var mogen för ett halft sekel tillbaka. Grundlagsstiftarne af år 1810 erkände och angåfvo principerna för en värdig folkrepresentation, samma principer som många folk sedan den tiden godkänt och antavit. Det var en stor skada att man icke förstod att fullt tillgodogöra sig 1809 års statshvälfning. Revolutionerna: kunna förliknas vid dessa underbara fenomener,) Hvarom sagan förtäljer. Er välgörande föe lyfter sitt trollspö och si! jorden remmar, bergen sjunka och ögat möter hesperiska lunder och fält med gyllene gröda. Det säller-blott att begagna sig af tillfället... Men man gör det ej, antingen af för litet mo eller af för mycken eftertänksamhet. Des årgriska ögonblicket hastar, förtrollningen ny i, de herrliga. utsigterna försvinna, bergen . SI igen, man står ånyo framför samma ogeno ng-. liga hinder; som man så länge beklagat-sig ör ver, och man får ined år gälda ett ögonblicks försummelse. Så stå vi ännu i dag vid vår fyrdelning, som, i vidunderlighet icke har sin like i verlden, underdet att så många andra hationer bygt. sig: statsförfattningar på, de i principer jag nyss. antydt. Jag .nämner:för närvarande endast Norge och Danmark, dessa folk, som vi under så många sekler varit öfverlägsna, men som nu öfverflyglat oss, tagit steget långt framför 0s8 på den politiska frihetens bana... Det är sorgligt att nämna det, men nog; är det sannt. I den första frågan, som nu är under öfverläggning, säges att landet icke utan äfventyr af sitt bestånd kan bibehålla sitt nuvarande representationssätt, och det är icke tomma ord. Ett folks bestånd beror af dess aktning för lagarna, men endast goda lagar kunna och böra aktas.. Finnes väl någon som egnar vår, riksdagsordning sin aktning? Nej, den sårar för djupt våra begrepp om konstitutionell frihet. Grundlagen, som gaf konungen. rätt att. allena styra, gaffolket rätt att:beskatta. sig :sjelft;.:såsomien behöflig motvigt; men hvad väger i sjelfva verket denna motvigt? Hur är det med folkets-beskättningsrätt? En och annan, invaggad i en bedräglig. dröm, tror att nyckeln till folkets kassa ligger i folkets ficka; men den.som har ögon.ser alltför väl att nyckeln hänger på. regeringens fingers. Den som väritimed i förstärkta statsutskottet.och sett den långa: processionen af 120 ledamöter, hvaraf hälften tillliörande de privilegierade stånden; den som sett 30 adelsmän i spetsen och 30 prester troget följande dem åt. den kan säga att han bevistat ordentliga begrafningshögtider efter sunda förnuftet och allmänna rättvisan. (Bifall.) 1 Men jemte aktningen för lagarna fordras för ett-folks bestånd ratt det äfven åtnjuter. aktning af andra folk, de civiliseraderisynnerhet. Liksom det är hvarje menniskas bestämmelse att utveckla de goda anlag som en allgod försyn gifvit henne, på det atthon, värdig sitt höga ursprung. må tillrygalägga sin korta bana. geno n lifvet, så är det ock ett folks ovilkorliga mission att bidraga tilldet förråd at ljus, vett och dygder. som utgöra tidehvarfvens mål och ära. Qvarstår nu ett folk envist på samma plats, under det: att-andra skrida framåt; så bildar det förr eller sednare en liten hedendom midt i kristendomens sköte; alstrar fram en handfull barbarer midt i civiisationens famn. Ett sådant folk kan icke finna sympatier hos andra, om j hos slafvar och deras beherrskare; det skall stå ötvergifvet i nödens stund; det skall alltid betraktas som en främling, den ingen vill vidkännas, och det skall slutligen som en vålnad spårlöst försvinnax Det är ett dylikt öde; som hotar vårt länd, om det fullföljer ett system som tiden utdömt och den allmänna kiluningen fördömer. Hufvudmeningen med detta sammanträde, liksom med den nu pågående agitationen i lande är, som man vet, att söka åstadkomma. en på tryckning så stark, att regeringen icke gerna kan undgå att vid a riksdag framkomma med ett representation ag hvilande på de afborgareoch bondestånden angifna pe Att en på tryckning: är, nödvändig; det lärer oss erfarenheten. Det är den tredje-regeringen jagcfverunder, ty af XHUI minnes jag ej meraän hans begrafning, äfvensom att jag, i parentes sagdt. som skolgosse varit i min menlösbet behjelplig vid framsläpandet af piedestalen till hans staty. något som jag ännu i dag verkligen blyges för och som jag an skulle vilja godtgöra genom att släpa bort den igen. (Lifligt bifall.) Tlos dessa tre regeringar har jag icke försport det ringaste ullvarliga bemödande att förbättra våra grundlasar, ty det förslag, som under kung Oscars resering komtill, varsendast-en följd af 18481års rörelser och försvann medidem. Reaktionen; som så fräckt trampade på så mycket fruktlöst förspildt blod, på så många fruktlöst bäddade-graf-var, utöfvade. samma verkan på ifrågavarande förslag som på de nya statsförfattningarne i andra länder. Förslaget var-endast gnistan af ett skrämskott: och slocknade med det. De enda allvarliga försök jag i den vägen kunnat förmärka äro de misslyckade försöken mot vår tryckfrihet, den enda äkta perlan i den hög af kiselsten, som kallas Sverges grundlagar: (Bifall) Jag.tror att en påtryckning au har till och med. konjunkturen för sig. Vi veta hvad som nyligen. skett och ännu sker i Södern; vi veta alt länge förtryckta folk brutit sina fjettrar och slutit sig ill en af de friaste konstitutioner; vi kunna bjuda på speglar från Sicilien, Neapel och andra orter; det är en. riktig lyx på politiska: spegel;las. Detta utlofvar framgång äfven: åt vår sak: jag förutsätter. icke brist på god vilja hos vår egering; men man behöfver mana fram hennes soda förmåga, lifva hennes mod och visa henne: utt honi2i spetsen för de folkvalda stånden och med hela nationen bakom dem, kan göra hvad non villjoch bör göra det också. Korteligen; jag nar det bästa. hopp, och om det lyckas, hvilken illfredsställelse för dem som medverkat till denna storasak! Först då kan man säga, att vi visat äderneslandet all den kärlek och ömhet, som let:så väl förtjenar och som det med tusentals nanande stämmor dagligen fordrar af. oss; först lå kunna vi egna regeringen. all den hängifvenet och allt det förtroende, som vi så gerna skulle vilja gifva, ty folkens hängifvenhet och förtronde äro för dyrbara för att bortkastas på hellebergen. (Ihållande bifall.) Hr Alm var öfvertygad att ingen opinionspåryckning på ständerna under lugna tider skulle unna förmå dem att antaga ett af enskild moionär: framlagdt förslag till representationens mbildning; men om deremot ett sådant förslag ramställdes af konungen, saknades visst icke örhoppning om framgång, och det vore derföre f vigt att de ifrågasatta petitionerna allmänt inderstödjas, på det regeringen må finna sig ippmanad att taga saken om -hand och veta ig dervid ega ett stöd i den allmänna folkmeingen, Kyrkoherden Bkdskl misströstade icke att reormens sak genom allmänna tänkesättets infly: ande kan vinna frameåns äfven under Inona