Aftonbladet – 12 april 1861, sida 2

lets och hedervärda bondeståndets adresser. Hr Hjerta yttrade derefter att, såsom församingen af den nu skedda uppläsningen inhemtat, iterförde innehållet af dessa adresser i minnet den -tidpunkt, då behjertade svenske män nyss hade räddat fosterlandei från branten af undersång, dit det hade blifvit fördt af enväldets olycka. När ständerna då:sammanträdde för att åstadkomma ett nytt statsskick hade de, såsom: nian: känner saf handlingarna från den tiden, ansett i främsta rummet angeläget för bevarande af framtida sjelfständighet att Sverge borde hafva en stark konungamakt. De hade lerföre icke egentligen velat söka motvigten emot regentens godtycke uti inskränkande positiva kontroller eller hinder emot utöfvande af regentens vilja, utan mera uti-en moralisk motvigt af rådgifvare, ansvarige icke blott för sina gerningar, utan ock för sina underlåtenheter, för bristande nit, skicklighet och drift eller:åsidosättandet; af riketssannskyldiga nytta. Dessa grundsatser hafva ock blifvit antagna och finnas uttalade uti regeringsformen, men det är härvid att märka. och förtjenar vid detta tillfälle: återföras i minnet, att 1809 års grundlagsstiftare icke dermed ansågo sitt uppdrag fullbordadt, Af dåvarande konstitutionsutskottetsbetänkanden och-af-de utdrag som finnas i de upplästa adresserna inhemtas tydligt att de ansågo såsom ett hufvädvilkor för ätt göra de åsyftade moraliska kontrollerna till en verklighet, nödvändigheten att i stället för den lagstiftande maktens fördelning i fyra stånd införa en nationalrepresentation der alla svenska medborgare skulle vara berättigade. att. deltaga i valet-af-nationens befulimäktigade för vården af dess lagstiftning och att utöfningen af denna valrättighet skulle endast bero al egenskaperna bofast, oberoende och fullmyndig, som anses erförderliga för samhället till borgen för. en sådan rättighet, d..v. s..en representation på bred och demokratisk, grundval; och då tiden icke ansågs medgifva att genast fullborda detta verk; ville de åtminstone lemna detta såsom ett..testamente åt sina efterföljare. i Det syntes icke vara nödigt att här ingå i en undersö ning hurtivida det år 1809 så varmt framställda behöfvet af en reform fortfarande erkändes, då, adresserna derom innehöllo historiska upplysningar och sjelfva ändamålet med insamlandet: af. underskrifter för petitionerna vore att-ytterligare förvissa sig-derom.: Deremot:torde det ej vara öfverflödigt att fästauppmärksamhetenpå halten afnågra invändningar, som mot: ståndarne till en omfattande reform sannolikt sköla begagna för att motverka Ner afkyla intresset för densåmma. Man-kunde:nemligen taga för afgjordt, attinen af dessa motståndare numera skall direkt förneka att en reform vore behöflig, eller påstå den nuvarande ståndsförfattningens förträfflighet, så långt åtminstone har den allmänna öfvertygelsenkommit; men de skola söka afskräcka med åberopande af de stora svårigheterna att få en reform igenom på laglig väg. Ja, ätt dessasvårigheter äro ,.mycket; stora, hvem erkänner ej detta? Man. behöfver blott EE adelskalenderni hand, som innehåller mellan 1200 och 1300 sidor fir stil-och-minst-40:-adelsnamn -på hvar, sida, för att begripa att bland dennaförteckning skall finnas ett tillräckligt stort! antal, som åtminstone ihbillar sig hafva en så stor fördelaf nuvarande ständsförfattning och adelns företräde 7 deri — och många hafva verkligenen sådan fördel — att tankan derpa lätt skall alstra ett ifrigt motstånd från deras-sida., Att presteståndet såsom stånd icke hellet just med god vilja släpper sin fjerdedel,irlagstiftande. makten; synnerligen de somi-spelaen roll på riksdagarna, biskoparna icke undantagna; är bekant. afven bland borgare finnas Kanske ämmu-mångi som hänga vid föreställninTr om klassrepresentationens företräde framför n allmänna medborgerlighetens — man såg prof derpa under sista valstriden: Och ändtligen äfven bland bondeståndet säknas visst icke de, som torde. finna ett serskildt behag i kamratskapet inom ståndet. och i den betydelse hvar och.en-.der kan-egasamt i sjelfva-karakteren af att representera serskildt. den största: de.en af låndets jordegare. Slutligen och mer änalltannat får man ej glömma; att konungen omgifves af ett hof som mest består af personer ur de höre! atlelsätterna, hvilka hafva en .materiel: fördel af nuvarande representationssätt genom den nyäg riksdagarna lemnar, deni till erhållände af ögre platser i.staten, utan att behöfva gå den vanligamödosamma omvägen. Det är såledesmer än sannolikt, det är naturligt att denna dagliga omgifning skallsöka ingifva konungen den föreställningen att anspråken! på ewreformicke äro ett uttryckaflandets allmänna röst: Slutligen finner en hvar, att regeringen icke sjelfmant lärer drifvas af någon håg att afskaffa en iepresentatation, som för rvaronide i de flesta fall utgör ett så lydigtinstrument i dess hand, och som är maktlös att utöfva det moraliska inflytande 1809 års lagstiftare afsågo, på det-att valet .af.konungens Jådgilgare skulle blifva ett uttryck af nationalviljan. Men jäst emedan: alla: dessansvårigheter verkligen äro till, just derföre är det som tt kraftigt bemödande erfordras att söka visa, att det å andra sidan finhes och borgare och bondeståndens atlresser gifva full anledning till den slutsatsen alt det finnes — en känsla för det allmänna, som kan motväga och, om den påkallas, öfverväga alla de enskilda konsiderationerna,. och just derföre vore det angeläget att konungen finge öfverNe sig-defoni. Det är känslan för allas pligter emot samhället; söm här måste rådfrågaäs; denna känsla, som tr motsatt egoismen och motsatsen af det, som man hittills antagit såsom grund för presentationen, :nemligen intressena, och som isjelfva verket visat sig endast utgöra en strid om hvilka enskilda intressen skulle kunna göra sig gällande på de öfrigas och på det helas bestnad. Om en sådan bättre känsla, känslan för fäderneslandet. framför. egennyttan, kunde göra sig gällande hos nationen, så behöfde man icke misströsta derom, att den verklige atlelsmanhen;, dewförmögne-godsegaren och den utmärkte vetenskapsmannen skulle intaga ett ansedt rum i nationalförsåmlingeni ty folket bevavar ännu: alltid-en förkärlek för de namn, som äro införlifvade med landets historiska minnen, och erfarenheten visar attsbildningen och förmögenheten, förenade med andra goda egenskaper, alltid förmå att göra sig gällande, Den sanna presten kommer ej. heller att blifva lottlös; norska storthingets exempel visar; att: presterna der ega ett ganska stort förtroende att bli valda: till folkets ombud, och bland sjelfva de deputerade från storthinget, som bevistade kröningen sistl. år, såg man flera prester. Att borgare skulle Wifva valde från städerna kunde väl icke betviflas, lika litet som att det skulle vara mera heder uti ett sådant uppdrag än att representera uti ett särskildt stånd; och att bondeståndet, som innehar det mesta af landets jord, skulle sända lådamöter af sin klass vore lika säkert, men hedern och betydelsen för den valde helt annorlunda, så att den snart skulle finnas öfverväga behaget för det nuvarande ståndet att ega en fjerdedel i besluten; Om detta närmare hesinnas, så skall den tvekan för svårigheterna, hvarpå I reformens motståndare räkna, snart. försvinna. Men: på det detta mi kunna ske, är det nödigt att icke lyssna tillseller följa dem somsäga: jag för min del ville visst gerna hafva en reform, sådan som den åsyftade, men det är ej värdt dermed. eller: jag törs icke. vara med om nå