Aftonbladet – 12 april 1861, sida 2

ina. rdr 1 möjlig lyx och komfort, under det den fatge vid minsta förseelse drabbas saf-all lagens stränghet. Man finge icke förundra sigöfver om en känsla af hat kännes uppstiga i bröstet hos de mindre bemedlade folkklasserna öfver institutioner och förhållanden, som tillåta sådan väld att ske, och talaren trodde, att endast genom en representationsreform; som lemmar det allmänna tänkesättet oeh -rättsmedvetandet ett tillbörligt inflytande: på vwården,af:.de, allmänna angelägenheterna;, på lagstiftning, och rättskipnirg i landet, kan man hoppas få se ett slut på dylika skådespel af väldcoch mannamån. Er P. R Tersmeden: Inom nationernas lif uppstå ofta, likasom inom den enskildes, stora mäktiga frågor, hvilka, om ock till en tid tillnkäskjutna. hvilande, halft förgätna, likväl förr eller sednare återkomma med förn ad kraft och stegrade anspråk på en snar och tillfredsställande lösning.) Nationen fattarisoch begriper lem då, dessa lifsfrågor,: eller-rättare sa; åt et är dessa frågor; som med sitt alltromfattande intresse fatta och gripa nationen, hvilken på en gång med klarnadt medvetande i dem varsnar ch igenkänner än minnesrika vittnen från det ;rflutna, än löftesrika. härolder för en ljusare framtid Tvenne sådana frågor hafva på den sednare fiden, midtunder den förflutnå vinterns bistra kyla, värlikt värmande genomträngt vårt land Och vårt folk: skarpskyttefrågan och rerormfrågan. Den förra, hvars uppgift är: att lifva fosterlandskänstar och uppöfva mannakraft:n till ett värn för yttre oberoende; har redan inom hufvudstaden vunnit en anklang och en utveckling, som utgör en af. de:vackraste bladen i Stockholms. historia. : Den sednaressföremål åter är attsåt-demn frie-svenskemannen återbörda hans alltför länge hvilande rätt att sjelf på egen hand och i obunden gemenskap med andra fria män, utan några hämmande skråskrankor, utkora dem hvilka skola å hans vägnar värna landets inre oberoende. Det är denna fråga, för hvars behandling vi här i dag äro församlade, och jag vågar uttala den fasta tillförsigt, att -hufvudstadens upplysta och frisinnade medborgare skola omfatta densamma med icke mindre intresse än de visat i skarpskyttefrågan, enär båda. dessa trågor ha det med hvarandra gemensamt; attden ena likaväl som den. andra afser att framkalla: en fri samverkan till vinnande af ett stort-fosterländskt mål: Å Bristerna i vårt nuvarande. representationssätt äro så många och så stora, så i ögonen fal lande, såofta fråmlagda i dagen, att de här ej behöfva ytterligare påpekas. Och det är ej hel: ler. denna massaaf särskilda, enståka, missförhållanden, som, .bör. utgöra föremål för den reform vi här vilja inleda,. Ty felet ligger här — låtomwosssaldrig förgäta detta. —icke: uti de yttre enskildheterna, -utan i sjelfva der inre gsrumden, iden rot, ur hvilkemallt dettumyckna politiska ogräs uppspirat, och från hvilken detta hemfar sin saft och sin näring. Man kan vig serligen då och då toppskära ett och annat bland dessa. missbildade skott, man kan i den gamla staminen .insätta en. och .anhan ny, förträfflig ympqvist; men. följden . blir, att de förra snart ånyo. skjuta upp ännu frodigare än förut, de sednare deremot. innan kort förvissna i saknad afen från djupet uigående lifskraft. : Det är denna: rot -man-nu. sent omsider synes ha på fullt allvar beslutit-sig till att uppryckas; det är denna grund, hvars nedrifvanide de båda folkvalda stånden redan i och med sina petitioner voterat Att Syerges urgamla författning ingalunda var nägon ståndsförfattning, hvilken är af ett jemförelsevis temligen färskt datum och förberedi! dessa genom Jänssystemet och hierarkien illvägabragta herredagar; på hvilka man slutligen efter det 15:de och 16:de seklets stora folkrörelser fann sig nödsakad att inrymma en liten anspråkslös plats åt det egentliga folket — allt detta känner hvarje vän af vårt fäderneslands historia. Och för hvar och en som någotlitet sysselsatt sig med det föga inbjudande, men ganska lärorika studiet ar historien om våra riksdagar, lärer det ej heller vara obekant hurs sällan, om någonsin, dessa utgjort ett uttryck för folkets vilja, folkets-mening, och huru : när som det bäst varit hafver, man funnit ett eller amnat inflytelserikt partis syften tillfällig vis och för ögonblicket stå i öfverensstämmelse med nationens allmänna intresse, ehuruväl detta sednare visserligen alltid och vid alla tillfällen fått tjena till Fältrop. Det ligger i sjelfva naturen af stånds-.och korporationsbegreppet, att samma kraft; som-skapat och:som sammanhåller dessa. slags bildningar, förmår i dess medlemmar ingjuta ett intresse, icke blott mäktiare än mdividernas — hvilket i viss mån kan ra en fördel — utan ock än det allmännas; : Iket alltid blir en olycka. Att korporationer sröfrigt verkat och ännu kunna verka mycket godt i afseende å en mängd föremål för mensklig verksamhet, är. obestridligt. Men att tillämpa detta. på den valrätt,. som ett helt folk eber att gemensamt utöfva; att vilja splittra nationalkraften uti spridda enstaka korporativa idtresseny detta är ett. misstag, hvars menliga följder: ej: länge: låta vänta på sig. Vända vi nuw våra blickar från ståndssystemet i dessallmänhet till våra särskilda stånd, våra höglofliga fyra, för att undersöka, hvilken förnuftig på befogenhet dessa hvar för sig väl kunna on att vara svenska folkets representanter, oc) dervid vilja iakttaga den af ålder stadgade rangs och. nummerföljden, så lära viväl få Lb med. rikets : första stånd, med ridlerskapet oci adeln. Att en korporation, hvars medlemmar hvarken såsom t. ex: icEngland res presentera nästan hela landetsjordegendom; eller såsom fordomdags i vårt land var fallet, det s. k. verldsliga frälset, en genom krigstjenst från grundskatt befriad jordegareklass, men hvilka apmera knappt kunna sägas representera sitt eget stånd, utan blott och bart sin egen ätt — att denna korporation skall innehafva en fjerdedel. i folkets. lagstiftningsrätt, detta utgör en politisk anomali, som ej torde. ha sitt motstycke mom den civiliserade verlden och som:ej-borde ha sin plats i. 49:de. århundradet. ; Lika litet lärer man väl kumna utfinna något rimligt skäl för att Sverges presterskap, i dess egenskap af evangelii förkunnare eller löntagande embetsmän, må utgöra ett riksstånd. Man har iandra länder på den sednare. tiden, efter mycken diskussion om påfvens verldsliga makt, omsider blifvit nästan enhälligt öfverens om, att berörde makt borde såväl i hans: eget som i folkets intresse.taga.. en: ända. Månne ieke ett likartadt resultat -voresönskvärdt och nödigt i afseende på svenska presterskapets parlamentariska makt? Och kan ej tiden nu anses vara inne; att man, följande grefve Cavours exempel, hvilken nylisen uppmanat hans helighet att nedstiga från sin verldsliga tron, ställde en I inbjudning ill vårt lands högvördigheter att lemna deras cke mindre verldsliga fåtöljer på Riddarholmen? (Lifligt bifall.) . IR Sr Borgareständet kan visserligen sägas i sin nu varande sammansättning-i det närmaste fullt representera lernas intelligens: och intressen, nen måste. likväl, för att kunna intaga sin rätta lats inom representationen, afsäga sig sin egenkap af stånd jemte åtskilligt dertill hörande, ch såltnda sammansmälta med nationen, ehuru visserligen en skilnad mellan stad och land väl mn för en tid lärer böra bibehållas. Sverses