Aftonbladet – 5 april 1861, sida 2

tzehoe skall svara rent ut, utan misstänka tt den ännu endast skall. komma med nya imdanflykter — och deri torde de ej heller å orätt. Inom regeringen sjelf röra sig säkerligen under allt detta mycket olika elementer och let gamla dofva kriget mellan Hall och Monrad har naturligen nu erhållit ett nytt äsningsämne. Biskop Monrad har begagnat relgdagarne till att förbereda sig för den ändelsen, att omständigheterna nu kunde gifva honom chancerna framför hr Hall, och nan vill veta att han redan gjort åtskilliga oesök hos män sådana som Sponneck, Tilisch, Hansen. I sjelfva verket är hela ställningen den, att allt möjligt kan inom 24 iimmar inträffa och att hr Raaslöfis afgång cke egentligen dervid är mer, än en liten episod af mycket underordnad betydelse. I onsdags afhölls i Sorö ett af den out röttlige Balthazar Christensen utlyst stort bondmöte, och liknande lära, så framt förhållandena icke mycket snart ändra sig, komma att hållas så väli Fyen som Fylland. Mötet bevistades af öfver 1200 dannemän från alla, äfven de aflägsnaste delar af Sälland, och man beslutade att samla underskrifter under en petition till konungen, gående ut på att rent ut fordra den nuvarande regeringens aflägsnande. Ni finner att detta är något väsendtligen annat och mera än den fromma och spaka s. k. riksdagsmansadressen, hvilken, utan synnerlig betydelse redan då den affattades, under närvarande omständigheter må betraktas som kommande alldeles post festum och som ett tomt väder, parfymeradt af vissa förhoppningars blomsterflor, som sedan dess för längesedan vissnat. Till karakteristiken af de män, hvilka vöro de egentliga andarna i den ifrågavarande riksdagsmansadressen — sedan den är på tal — vill jag en passant omnämna det föredrag Orla Lehmann nyligen hållit vid ett landtekonomiskt möte i Jylland; amtmannen uppträdde der sans phrase för regeringens äfven nyaste åtgärder; att den åter vädiat till holsteinarne finner han öfvermåttan klokt och riktigt; i allmänhet har regeringed hvarken gjort eller kommer den att göra någonting, som icke är öfvermåttan klokt och riktigt, det är en regering, som i detta afseende närmar sig idealet; äfven förutsatt. att det nya helstatsförslaget, omdet hade blifvit antaget i Itzehoe, kunde ha ledt tilk något för Danmark mindre gunstigt (läs: till danskhetens definitiva ruin), är ju nu all fara förbi, efter att holsteinarne hafva undanbedt sig presenten. Detta sista yttrande betecknar framför allt annat Lehmanns ogenerade, sorglöst leende och genialt lediga sätt att taga politiska saker af det mest tragiska allvar. Dagens devouerade tidningar befinna sig i något generad ställning. SDagbladet? til: låter sig att tala om politisk prostitution?, men tyckes dock nära det hopp, att allting ännu låter sig klarera och att Raaslöffs af gång ur ministören må väsendtligen lätta konseljpresidentens arbete för att reda sig ur ögonbliekets fataliteter. Danmark? vrider sig som en mask, men vill dock ge sig min af att vara vid lustigt mod. ?Flyveposten? är skarp på sitt vis och menar att detta dock är något för rasande. Hr Sörensen spatserar i det vackra vädret och prisar sommarenX, är dock i sitt hjerta smått förargad öfver att detta ypperliga spratt, som den käre hr Hall velat spela — Tyskland, har misslyckats så snöpligt; det er i Sändhed meget kjedeligt, meget kjedeligt?, det var kantänka så godt anlagdt och villnade om så mycken Statsmands-Begavelse.? Europa skall betäcka hr Hall och hans minister med ett odödligt gapskratt; skada och synd att något af detta löje, som mördar sympatien, faller äfven öfver sjeltva det danska folket. SB: