Aftonbladet – 5 april 1861, sida 2

Bref från Köpenhamn, Den 30 Mars. För någon tid sedan berättade jag er ätt h. exe. konseljpresidenten skulle hafva yttrat till en viss person, som icke är utan inflytande här på platsen, att sedan hela verlden nu väntat så pass länge, kunde man ju ha den godheten att tåla sig ännu blott några veckor, då man skulle få se att Still den sista Mars vore allting ordnadt och uljemnadt på bästa sätt, samt att ett qviekbayud hade med anledning deraf haft et infall, att uttrycket sista Mars här förmodligen vore ett finare talesätt för — den första April. Qvickhufvudet i fråga har redan fått fullkomligt rätt. I morgon ha vi den sista mars. Itzehoerförsamlingens ytterligare mö ten äro emellertid redan uppskjutna till den 4 April; den 5 utlöper den frist tyska förbundet lemnat den danska regeringen — och ännu i detta ögonblick är raktintet ordnadt. Snarare är villervallan större än någonsin. Ni har sett, att när det kom till gerningen att regeringen skulle i Itzehoe lemna det enkla genmälet på församlingens inter pellation om huruvida budgeten var, såsom tyska förbundet fordrat, förelagd eller icke var det, befann sig den kgl. kommissarien utan svar, telegraferade hem, fick sådant besked, att han för sin egen person stod endast furvar mållös, hvarefter han, efter att hafva prorogerat församlingens möten till den 4, reste hitöfver för att konferera med vederbörande. Genast efter sin hitkomst hade den olycklige hr Raaslöff, åtföljd af konseljpresidenten, en audiens hos konungen, och på eftermiddagen, liksom en stor del af gårdagen, hölls ministerkonferens för att, om möjligt, komma till något vetande om hvad man egentligen gjort, om man förelagt budgeten eller om man icke gjort det. En artikel i Berlingske Tidende (utgifven enkom härför i torsdags afton, oaktadt skärtorsdagen är här helgdag), förberedde publiken på, att inom statsrådet nu var en lutning till den åsigt, att budgeten verkligen var förelagd, fastän regeringen i den kgl. kungörelsen at den 2 Mars och äfven genom sin gesandt i Frankfurt kort derpå högtidligt förklarat, att sådant kunde aldrig komma i fråga; det skulle alltså vara det danska folket, som här fått äran af att vara den bedragna parten, och h. exc. konseljpresidenten hade räddat sig inför diplomaterna. Ändtligen i går e. m. spridde sig det rykte, att hr Raaslöff hade blifvit utsedd till syndabock; han hade missförstått order eller han hade icke lystrat dem,nogaf — han hade befunnits omöjlig, och Dagbladet underrättar oss redan 1 dagpå morgonen officiöst om att Raaslöff fått afsked, att hr Hall sjelf tills vidare öfvertager den holsteinska portföljen och att etatsråd Schulze blifvit utsedd till kommissarie för mötet den 4. Huru nu med allt detta hänger rätteligen samman, är ännu ej lätt att afgöra. Tydligt är endast att konseljpresidenten ansett sig ega, om ej en ulväg, åtminstone en myg vrå i hr Raaslöffs demission och framför allt ett sätt att sålunda ytterligare blanda bort korten. Emellertid är hufvudfrågan härmed å intet vis afejord. Vi hafva ännu ej sett, hvad svaret blir i Itzehoe, och det är derpå allt hänger. Det är så tydligt, som något kan vara, att regeringen i sin kungörelse af den 2 Mars sollennellt har aflagt sin dyraste ed på att budgeten, så som Tyskland fordrar, och den budget, som Tyskland menar, icke kan framläggas till Itzehoerförsamlingens beslutande och afgörande votum; detta står så mycket mera fast, om det är sannt, hvad som berättas, att hr Halli sina försäkringar till diplomaterna skall hafva begagnat ordet vote deliberatif i den tro, att dermed ej menadesannat än Crtådslående myndighet. Fr Halls lexikografiska kunskaper i franskan må här vara så tunna som helst, så förstår han dock förträffligt att skrifva danska och, som sagdt, i denna punkt är kungörelsen af den 2 Mars kristallklar. Härtill kommer nu att holsteinarne för sin del verkligen förklara, att budgeten alldeles icke är framlagd, men å andra sidan — hvilket är ledsamt — påstår hela corps diplomatique att hr Hall till dem försäkrat, att han verkligen fogat sig i Tysklands önskningar och framlagt budgeten, om än så, att man här i Danmark icke riktigt skulle veta af det. Jag bör härvid anmärka, att diplomaterna i de sista dagarna varit i yttersta liflighet och att depescher afgått till alla håll och kanter från morgon till qväll. Den ryske ministern lär vara den, som tagit saken allra varmast och han skall rent ut förfrågat sig vid sitt hof hvad parti han skulle taga (måhända om bli qvar eller resa hals öfver hufvud) inför ett så oerhördt förhållande, att man af den regering, der. man är ackrediterad, ej kan få ett enda sannt ord, åtminstone ej ett ord utan reservationer och krångel och baktankar. Den franska gesandten har helt högt yttrat om hr Hall: Sil nous a trompå comme loujours. Af detta visar sig, alt åtminstone