Aftonbladet – 4 april 1861, sida 3

töcknen på dubbelt sätt hvilade. Först hade en oe ldD pp fallit af från den friska stammen, sedan hade den gamla urstammen sjelf fallit till hvila, och nu sofvo den lilla Julia Konstantia och den käre gamle farfadern vid hvarandras sida, medan den unga modern blek af-lidande, nattvak oclt ansträngningar, både med fruktan och längtan väntade sin af motiga vindar uppehållne make. Slutligen signalerades en morgon kapten Rutger Smiths fartyg, briggen CTre bröder. Huru slog ej nu dep på en gång sålyck liga och olyckliga hustruns hjerta. Fötterna buro henne knappt uppför trapporna till vinden, der man från 1c86 ena glugg hade den fullständigaste utsigt öfver Strömstadsfjorden. Och nu såg hon först genom ki karen och sedan med blotta ögonen hur den fladdrände vimpeln, förd af blåsten; sände henne cen förbudshelsning. Det är blott en sjömans hustru som kan erfara de känslor, min mor nu erfor, detär blott en sådan som kan fatta de intryck, rysande och brinnande, hvilka upptaga själen och fylla den med otålighet, då tullbevakarens båt sticker ut-för att lägga till det ankomna fartyget. Nu är det först att vänta ankringen, derunder hvarje sekund blir en timma — slutligen har ankaret hått bottnen, seglen firas ned, matroserna springa af och an, medan kaptenen efter god resa förnöjd står på däcket, än utdelande en order, än svängande hatten mot alla HN stranden slående vänner. Men den osåliga tällbåten låter icke pruta med sig: han lägger till, tullbesökaren springer omkring i hvar vrå, och när han sent omsider rest och kaptenen i sin tur står på land, vill hvarenda menniska skaka Nan med honom och han får rent af arbeta sig fram till sitt eget hus. Min mor hade gätt ned för trapporna och