Aftonbladet – 4 april 1861, sida 3

detta budskap i sann tro annammas, der skall ock denna tro snart visa sig verksam i kärlekens glada sjelfuppoffringar. Och kärleken är ju det namn, hvarunder Guds son uppenbarar sig såsom sjelfviskhetens motsats och evige besegrare. Jag läste vidare om politisk träldom, att den är ett syndastraff öfver Guds folk för det det förkastat herren sin frälsare, Jehovah, att jag, säger han, icke skall vara deras konung4 (1 Sam. 8); men jag läste också de herrligaste löften om politisk frihet i sinom tid (se t. ex. Es. 1: 26). — Jag frågade mig: hvarföre predikar vår kyrka aldrig härom? Och svaret stod snart för mig, ty vår kyrka är en trälinna, om ock hennes kedjor äro af guld. Två vilkor syntes mig satta för vårt fäderneslands frihet, det första: predika allt Guds ord! Gör biblen känd och förklarad till hela sitt rika innehåll, och dölj intet, ty det är biblen, det är Guds lefvande ord allena som skall befria menniskorna; det andra vilkoret: ropa högt ut behofvet af religiös frihet; — och så kom jag för andra gången till Örebromötet med orden religiös frihet på tungan. Man stirrade på mig, skakade på hufvudet; mina ord funno denna gång icke något gensvar. Men jag har, såsom dt veten, ed nå gra vänner dock fortfarit att verka i nämnde riktning på vår ort. Nu är jag glad, att just såsom prest åter få infinna mig: vid ett möte af frihetsvänner,. och få redovisa inför redlige svenska män för mitt-beteende under den förflutna tiden. -1 Jag har, såsom nyss antyddes, derunder lärt -j mig inse allt mera att kristendom och friI het, ja, alt kristendom. och borgerlig frihet få höra tillsammans så nära som orsak och verkan. Men icke blott kristendom och fri het, utan äfven kristendom och broderskap !l samt kristendom och jemnlikhet höra så nära tillsammans; och jag har just kommit hit i dag för att bära vittnesbörd härom, Joch dermed också säga eder, på grund af Guds ord, att edert frihetssträfvande är berättigadt, såvida det städse håller sig efter Guds ord; — och icke minst det frihetsIsträfvendet, som består blott i underskrifvandet af: en underdånig pelition till landets konung. Många skola utan tvifvel förvånas öfver latt höra en gammal församlingslärare ropa fut: frihet, broderskap och jemnlikhet. Dessa ord utropades ock vid den blodiga revolutionen i Frankrike på 1790-talet, och man T sökte realisera dem på ett sätt, som väckte Toch ännu i dag SN VÄCker mensklighetens afsky. Ja, det är sannt, — och så tappade man bort till slut både friheten, broderskapet och jemnlikheten. Och dessa ord hafva alltsedan haft en dålig klang och varit misskända äfven bland kristligt sinnade menniskor. Men hvarföre gick det så? Jo, ty man ville realisera dem på ett okristligt sätt, d. ä. genom hat, genom våld, genom blod, genom otro, och dertill på en gång, hvilket allt i grunden icke annat betyder än att just den egoism, hvarom vi nyss talte, förde herraväldet på den tiden. Såsom bevis på den råaste egoism och .otro den tiden behöfver jag endast erinra att man dekreterade, d. v. s. kungjorde genom en författning: att ingen Gud finnes. Man ville icke begripa att frihet, broderskap och jemnlikhet äro gudomliga tankar, stulna af revolutionen ifrån kristendomen, från bibeln, samt att det fordras ett nytt, ett gudfruktigt hjerta och sinne, att det fordras att frukta och älska Gud, om de skola kunna realiseras på vår jord. Men skall jag frukta Gud, så måste jag ju först tro att en Gud är, sträng i rättfärdighet och dom; och skall jag älska Gud, så måste jag först tro alt Han älskar mig, d. v. s. att Han både kan och vill förlåta mig mina synder och I förlossa mig från syndens träldom. Ja, frihet, broderskap och jemnlikhet äro gudaburna idger och fattasrent endast af pånyttfödda hjertan. Vi skola ock finna dem alla tre i den heliga skrift, om vi der söka dem; — och jag tror till och med att något skulle vinnas genom en uppvisning häraf i dag. Låtom oss tillsel. Hvad först frihet .beträffar (vi mena här just politisk frihet), så skrifver aposteln Paulus härom till församlingen: I ären dyrt köpte, blifver icke menniskors trälar... CKan du fri varda, så bruka det heldre (1 Cor. 7: 21—23), och när aposteln Petrus befaller de kristne att lyda den. öfverheten som är, så märk huru han tillägger: såsom de frie!s (1 Petr. Hvad för det andra angår broderskap, veta vi hura Kristus antog sina lärjungar, nemligen icke såsom trälar, ehuru allmän träldomen var på den tiden, utan såsom fria tjenare och lyftade dem sedan genom undervisning steg för steg, så att han vid slu: tet af sin jordiska lefnad kunde säga: Härefter kallar jag eder icke tjenare, utan vänner (Joh. 15: 15); och slutligen, när Han var uppstånden, sade Han till Maria: Gack till mina bröder och säg: Jag går till min Fader och eder Fader, och till min Gud och eder Gud4 (Joh. 20: 17). Hör: Han skämmes icke kalla dem bröder! Hvad slutligen och för det tredje angår jemnlikhet, så heter det (Col. 4:1): Xfherrar! hvad jemnlikhet (foc:n:) och rätt är, det görer edra tjenare; och då aposteln begär sammanskott af församlingen i Corinth till de fattige i Jerusalem, säger han: Icke sker detta i den mening, att andra skola hafva nög och I trång, utan att det skall vara Pesda Cs Nr si DNS rn töcknen på dubbelt sätt hvilade. Först hade en 0 ldD pp fallit af från den friska stammen, sedan hade den gamla urstammen sjelf fallit till hvila, och nu sofvo den lilla Julia KaäÄnestantia po S dan köra oamle farfadern