Aftonbladet – 30 mars 1861, sida 3

; gifter på, att k ffet redan omkri g år 1630 I varit begagnadt i Rom, men förmodligen jder infördt mindre genom Pietro della Valle, än genom venetianerna, hvilka redan en 50 fär tidigare hade börjat att. förhandla kaffe såsom medicinsk drogue. Ungefär vidisamma tid, som det först synes hafva kommiti bruk i Rom, förekommer det, märkvärdigt nog, redan i England. En grek vid namn Kanopios besökte år 1637 Oxford och väckte der något uppseende bland annat just för sitt kaffedrickande. Han lagade sjelf sitt kaffe och lät de goda oxfordarne smaka derpå. Man T fann det till en början i intet afseende jemförligt med det gamla engelska ölet och mjödety, men det synes, som smaken i. detta stycke ganska snart och lätt förändrat sig. Redan 15 är sednare, 1652, öppnades i London ett offentligt kaffehus af en annan grek Pasqua Rosee, som inkommit till landet i egenskap af tjenare hos en engelsk-turkisk. köpman HEdwards. Man eger ännu qvar ett slags: prospectus — små tryckta adressbref, den tiden görande tjenst för annonser — deri Pasqua Rosee pulfar för sin vara, kaffedrycken, i England första gängen afhonom offentligen tillagad och såld, i hans lokal, S:t Michaels Alley, Cornhill, der hans eget porträtt hänger som skylt?. Detta var till och med ett par tiotal af år tidigare, än kaffet kom på moden i Paris. Annu 1658, när den berömde franska resanden Thvenot trakterade sina gäster med en kopp brunt kaffe efter middagen, talade hela Paris derom, som om ett högst fantastiskt infall, och ett infall ef icke fullkomligt god smak; man skakade på hufvudet och yttrade: Den gode Thevenot, vår kära Thevenot, hvilket original! Detta skall nu vara eå turkiskt! Men tio år sednare inträftade i Paris en verklig turk, en ambassadör från sultanen Soliman Aga; han öpp-. nade sina salonger med stor österländsk prakt och gästfrihet, hela verlden täflade om äran att vara inbjuden i detta palats från tusen och en-natt. Ambassadören lät de franska hertiginnorna och markisinnorna sitta ned på mjuka sammetskuddar, och rikt klädda slafvar böjde knä för dem för att presentera den subtila kinesiska koppen med doftande mokka. Hela detta apparat var så elegant, så tilltalande och äkia orientaliskt, att det fäcka könet icke gerna kunde motstå frestelsen att göra personlig bekantskap med den utländska drycken, ehuru svart som sot, ja att snart finna den ytterst pikant. Ett par år derefter, 1672, öppnades det första offentliga kaffehus i Paris af en armenier vid namn Gregory; det var temligen simpelt, och man förtärde der vid sin blossande tobaks ipa efter gammal vana lika mycket vin och öl som kaffe, hvaraf Loppet för öfrigt den tiden kostade 2 sous 5 deniers. En flörentiner Procope var den förste, som riktigare uppfattade idten af ett kaft; han inrättade sig med elegans, bannlyste tobaken och införde jemte kaffet äfven den italienska glacen. Detta tog fart, det armeniska kafet var spart trängdt alldeles. i skuggan. -OCaf Procope blef den franska hufvudstadens älsklingsetablissemang, der vetenskapsmän, skön-andar och politici samlades för att vid kaffekoppen afhandla dagens brinnande frågor. Madame de Sövigne tillät sig visserligen den profetian, att kafferaseriet skulle gå öfver liksom Racine, men hon misstog äg Racine bear icke helt. och hållet gått öfver ännu oeh Paris har efterhand blilvit en sted af idel, kaffehus. I södra Frankrike, namnligen Marseille, hade genom handeln på Smyrna kaffedrycken blitvit allmännare bekant redan vid midten af 1600-talet, alliså 20 år förrän i den franska hufvudstaden. Den lärda medicinska fakulteten i Marseille reste sig förgäfves mot denna. Xför Bhelsan vådliga dryck, förgäfves afhölls en offentlig disputalionsakt på stadens rådhus för att organisera kriget mot kaftebönan, drycken förklarades md en enorm majoritet vara god, så mycket mera som den påstods på tur kiska heta bon och dessutom — hvad hela verlden visste — förskref sig från Lyckliga Arabien. En ordlek har i Frankrike aldrig örfelat sin verkan. Oppositionen mot kaffet i dess första tider här i Europa synes för öfrigt ingenstädes ba varit större, än i Ergland. Redan inom de första tiotalen af är, efter att Pasquale öppnade sitt kaffehus, hade bruket af kaffe tagit mycken favör i London, kafer uppstodo i alla vinklar af staden och drycken säldes dessutom på alla gathörn — det är först i nyare tider förhållandet i England härutinnan förändrats och tet der har blifvit dominerande. Åtskilliga af de mera omtyckta kaffehusen voro till den grad belägrade af kunder, avt grannskapet fann sig besväradt af det buller och stoj häraf uppstod -på gatan, och en viss James Furr, som höll ett kafe, kalladt SRegnbågen, vid Lower Temple Gate, blef år 1657 stämd för ätla för Sdet obehag hans etablissemang vållade samtliga granvnar. Om icke precist, som förr i Cairo och nyss förut i Marseille, fakulteterna uppträdde mot kaffet, haglade deremoi pamfletter på vers och prosa emot det nya bruket. I en versifierad flygskrift af 1663 uttalar sig det djupaste förakt öfver denna sirap af sot eller esscnace af ganda skor, blendad med tidningssmörja, Syrop of 6oot or essence of old shoes. Däasht with diwinals and the books of news, och poeten föreställer sig hvad min de gamla glada snillena Jonsson, Beaumont och Fletcher skulle göra, i fall de stode upp och inge se detta elände, dessa kaffehuskotterier, hvarest luften icke är RS afen enda kastalisk dröppa eller Helikons dågg.4 En -annan pamfletipoet klagar i elt gqväde af är 1672, öfverskrifvet: CA Broadjede against Ån EF ANSE KSS FINE: BUENA LG. VE EE IE RES JE är Fal