STOCKHOLM den 30 Mars, Snarare än man väntat torde man få höra Rom proklameras till det nya italienska konängarikets hufvudstad. Dagens telegram förkunnar,-att-grefve Cavourinför parlamentet i Turin förklarat det vara angeläget att denna åtgärl skyndsamt -vidtages, och han har tillagt, att han hoppas att Frankrike skall dertill lemna sitt samtycke. Då erfarenheten ådagalagt att Cavour är lika sansad och betänksam i ord, som han är beslutsam och kraftfull i handling, kan man vara förvissad att denne statsman icke afgifvit en dylik förklaring, utan att vara än viss på sin sak, och man har allt skäl förmodå, att då Cavour uttalar en fördann om Frankrikes samtycke, så är saken formligen och slutligen aftalad mellan kabinettet i Turin och fransmännens kejsare. De märkliga uttalanden, som på sednaste tiden försports från franska regeringens sida, väl icke direkt, men indirekt, såsom genom prins Napoleons tal i senaten, genom La Gueronfiigres sednaste ströskrift o. s. v., ha låtit förmoda, att kejsaren tagit sitt parti i den romerska frågan och velat, såsom alltid då han bestämt sig för något vigtigt steg, på förhand förbereda sinnena på hvad som komma skall. Men å andra sidan har man icke kunnat undgå att under de franska kamrarnes debatter, äfvensom genom åtskilliga franska biskopars häftiga och lidelsefulla uppträdande, finna, att den benägenhet man tyckt sig märka hos kejsaren att gifva påfvens verldsliga makt till spillo, har emot-sig i Frankrike ett mäktigt parti, och ett ganska farligt till och med, om man ihågkommer, att det kan stödja sig på den okunniga hopens religiösa fanatism. Det är sannt att det ultra-katolska partiets försök att vid lagstiftande kårens svars-adress till kejsaren foga ett tillägg, ogillande kejsarens politik i afseende på Rom, måste öfvergifvasj och att samma partis försök att få uteslutna de uttryck, som talade om påfvens motstånd mot Frankrikes visa råd, föll med 161 röster mot 90; det är likaledes sannt, att denna minoritet anses vara större än antalet af egentligen klerikala med lemmar inom församlingen och åstadkommen endast genom en skicklig partimanöver; och sannt är slutligen äfven, att regeringen gifvit på förhand tillkänna, att församlingens votum i frågan komme ett betraktas såsom ett absolut förtroendevotum, och att följaktligen en sådan seger, som den nu vunna, skulle i en verkligt konstitutionel stat vara att anse såsom en stor triumf för regeringen; men i det nuvarande Frankrike och inom en representativ kammare, tillkommen, såsom den franska lagstiftande kåren, under omedelbart prefektinflytande, måste det betraktas såsom en ganska märklig företeelse, att en minoritet af 90 röster kunnat förefinnas i kar om just de ord, som kunna anses innefatta hufvudsumman af försvaret för kejsarens politik i romerska frågan octh för de ytterligare medgifvanden, som man anser honom stå i begrepp att göra. Dylika företeelser kunde låta befara, att Louis Napoleon skulle rygga tillbaka från fullföljandet af de afsigter man anser honom hysa, att göra ytterligare eftergifter åt påtryckningen af den italienska rörelsen och att låta den sista återstoden af påfvens verldsliga makt falla. Men icke blott det. af telegrafen i dag inrapporterade Cavourska yttrandet låter ana, att hvad som i detta hänseende kommer att ske redan är oåterkalleligen öfverenskommet och afgjordt; äfven åtskilliga företeelser inom Frankrike antyda, att kejsären verkligen förklarat prelaturen krig och att han, uppbragt öfver dess fanatiska anfall och oböjliga halsstarrighet, icke är sinnad att låta skrämma sig af dess hotande hållning. Sålunda är det redan bekant, att den stolte biskopen af Poitiers, som liknade kejsaren vid Pontius Pilatus, kommer att derför ställas till rätta inför statsrådet. Dagens utländska post lägger härtill ytterligare den nyheten, att den stridslystne och fanatiske biskopen af Orleans, upanloup, blifvit förklarad i ett slags bann, i det prefekten i Orleans i ett utfärdadt cirkulär förbjudit all embetsberöring med denne prelat, ja! embetsmännen antydas till och med att ieke ens besöka honom eller med honom pläga något slags umgänge. Denna åtgärd, för öfrigt rätt betecknande för det mått af frihet, som för närvarande bestås Frankrike, utgör otvifvelaktigt ett ganska djerft steg. Öcksä framkastas från ett och annat håll den förmodan, att det är att betrakta såsom inledningen till åtskilliga mått och steg, genom hvilka Napoleon II har för afsigt att göra sig sjelf till franska kyrkans öfverhufvud. Dermed må nu vara huru som helst, så synes det för ögonblicket som skulle deå romerska frågans lösning icke komma att länge låta: vänta på sig. Hurudan denna lösning blir, känner man na turligtvis ännu icke. De franska ministrarne ha under debatterna i kamrarne om svarsadressen försigtigt undvikit att i detta hänseende någonting förråda ; men ett yttrande af hr Billault i lagstiftande kåren, att den kejserliga regeringens uppgift är att återförsona påfvedömet med Italien och att Frankrike kommer att qvarstanna i Rom för att afvakta inträdandet af omständigheter, gynNR SSORRTEVID BS