Aftonbladet – 28 mars 1861, sida 3

Christian? — nej. Preussen? -— nej. Schulin?. — nej. På hela sidan fanns bokstafligen icke annat än — Isabel Cubas; Isabel Cubast, Ysabel Cubas4, SSennora Ysabel Cubast, Ysabelt, Isabel, tIsabellat, CSennora Isabella, tCubas,. Cubas, Cubasb......... Jag vet icke om sennoran ännu i detta öcontiliok förtjusar Odense eller om hon måhända är på väg till Stockholm, men säkerligen har hon icke drömt om att hennes namn på detta vis skulle blifva inblandadt i en allvarlig statsmansdiskussion rörande Danmarks mest ömtåliga lifsfrågor. Alltsammans är nu naturligtvis endast en ren händelse, men den är pikant, och man frågar sig med samma intresse som framför en qvistig gåta: hvad pocker kan der vara för en idassociation mellan en vacker spansk dansös och en kammare utan småsektiga fördomar? I Annan anekdot. H. exe. konseljpresidenten oeh utvikesÅR DRÅRNSRE ki rs NNE SNR RÖRS SRA ttdtNE RER Aska RN sEE EEE ministern lär i de sista dagarna icke ogerna låtit det ord falla till härvarande diplomater, att verlden nu kunde vänta sig någonting, liknande, icke mer och icke mindre, en utsöndringt. I en salong vände han sig med denna utsago bl. a, till en minister för ett närbeläget hof. COm man nu förkastar också dessa propositioner — yttrade han, men hann ej längre, förrän den främmande diplomaten ögonblickligt fortsatte: alors le gouvernement danois doit se soumettre å la nåcessit6 en perstvårant dans la voie du 6 novembre4Utrikesministern studsade litet. Comment?4 utbrast han. . Men, min Gud! svarade diplomaten, Sdet der har ni ju sjelf skrifvit til mig redan den 3 Augusti 1859, då ni lät förelägga ert tvåkammarförslag i Berlin! Konseljpresidenten vände sig på sin klack och föll in mot en annan diplomat från ett hof på andra sidan vattnet. Vet ni hvad, om mån nu i Itzehoe förkastar också dessa propositioner — började han, men afbröts äfven här genast: Ah oui! alors le gouvernement danois ne saurait revenir ä la charge en faisant de nouvelles propositions, dont le sort ne serait par douteuxe, il devient alors son -devoir imperieuz de ne par reculer devant les-difficult6s ete. ete.s H. exe. konseljpresidenten kom åter att studsa, men den främmande att tillägga helt lugnt: SAck, min bäste. excellens! det der lät ni ju-oss förstå redan den 17 Augusti 1859, då ni var i Berlin med ert för-allra-sista-gången-ultissimatissimum! icke sannt?4 — Jo, ja, det är fullkomligt sannt, men ru är det för allra-sist-sista gången; det 8 skilnaden.4 Man har skrifvit något och talat ännu mer om prins Christians af Danmark gemål, prinsessan Louises delaktighet i den stora tyska fruntimmersdemonstrationen för ex drottningen af Gaöta. Som ni vet, hafva en hop tyska furstinnor förenat sig om att låta öfverräcka en lagerkrona af purt guld åt det unga bourbon-bäjerska exmajestätet, såsom bevis på tysk beundran och tysk sympati för hennes utvisade mod under Gaötas belägring, och detta är deras rättigbet. Det är måhända äfven prisessan Louises rättighet att deltaga i subskriptionen, såsom född af en hessisk familj — jag afgör ej denna fina fråga — men det kan. ej bestridas, att. hon som maka till en eventuel dansk tronföljare dervid. -bandlat: icke fullt politiskt klokt. Ej heller är det kändt att andra tyskfödda furstinnor utom Tyskland — Sverge räknar bl. a. ett par sådana — slutit sig till denna demonstration; prinsessan Ånna, som visserligen vistas här, men hvars gemål Fredrik är gifven tronföljarei Hessen. kan ej hit räknas. Också ligger det verkligen något i det yttrande jag af någon hörde, med anledning af prinsessan Louises så markerade uppträdande vid detta tillfälle: på detta sätt gör prinsessan indirekte i — praktisk skandinavism. 0. 0.