Aftonbladet – 28 mars 1861, sida 3

de närgränsande provinserna. På en af dessa utfärder sammanträffade mrs Norcross med några vänner sen förra tider, hvilka presenterade för henne en herre, som var i deras sällskap, hvilken hade det ganska allmänna och ganska ointressanta namnet mr ames Smith. Han var en högväxt, ung herre, med temligen vackert utseende, långt, svart hår och de yfvigaste polisonger jag någonsin sett. Han såg orolig, passionerad ut och hade ett -skråderande sätt att tala, hvilket tillsammans gjorde honom till den mest framstående person i sällskapet. Han var, somjag hörde at hans betjent, utan förmögenhet, men af god familj — en gentleman till börd och uppfostran, hära hans sätt att vara föreföll något fritt. Hvad min matmor såg hos honom, som intog henne, vet jag ej: men då hon inbjöd sina vänner att tillbringa någon tid vid DarrockHall, inbegrep hon mr James Smith i bjudningen. Nu blef en munter och bråksam tid-hos oss. Den främmande herrn isynnerhet gjorde sig så hemmastadd, som om stället tillhört honom. Jag förundrade mig öfver, att mrs Norcross kunde tåla honom så väl som hon gjorde; i men jag blef liksom träffad af ett åskslag, då jag några månader sednare blef undertad om, att hon och hennes ogenerade äst verkligen skulle gifta sig med-hvaranra. Hon hade under sina resor aufslagit intals af giftermålsanbud af förnö re och mera bildade personer. ireföll rent af ofroligt, att hon på allvar Iskulle kunna tänka på att kasta sig iar. marna på en sådan rustande, framfusig och I obetydlig ung herre, som mr James Smith. Gifta blefvo de likväl i sinom-id; och efter att hafva tillbringat smekmånaden utomlands, återvände de till Darrock Hall.