Aftonbladet – 28 mars 1861, sida 3

rJ utarbetade tidningsartiklar och en hel pam I flett-litteratur ! Jag dricker för min del gerna om efter I middagen min caf noir? och liksom jag ingalunda behöfver gräddan, kan jag äfver 11 nödfall umbära till och med sockret tik min kaffekopp ; men jag tillstår öppet, at Jag deremot gerna vill ha en cigarr derul och att litet dagskrönika vid samma tillfälle är mig allt annat än likgiltigare. Jag ka star Dagbladens allvarsamma politiska le. dande? med leda ifrån mig, men jag låter med välbehag den första bekanta gilva mig till bästa alla de mer eller mindre goda rykten och versioner? han för med sig från gatan. Jag aktar mig för att betrakta alla dessa rykten precist som historiens källor. j men jag förmenar att de mången gång äro ee slagrutor, hvilka visa hvar dessa källor skola rätteligen sökas, och det är min erfa. i renhet att sjelfva ?ankorna? ej alltid äro så j obetingadt att förakta, tvärtom! att många i kuriösa ting stundom kunna utledas redan iaf deras blotta flykt och marschroute; detta hörer till den politiska naturhistorien. Ett är under alla omständigheter: gifvet: alt ju mera änderna äro i rörelse, ju flera af dessa mystiska flaxande företeelser äro i luften, desto säkrare kan man antaga, att något står på. Under helt vanliga förhållanden är ofta ett passabelt rykte, till och med en uppenbar minchhausiad, en ganska sällsynt fogel, rara avis?, man skulle söka derefter, men skulle locka derefter; i mera upprörda tider svärma de kring ens öron, som viporna om våren, och man kan icke J undgå dem, . Detta sista är i sanning händelsen för närvarande; också, hvem kan tvifla på att något står på? Att något är i Gjere?? att nu vil der blifve noget af?? Jag ämnar här ingalunda att göra mig till tolk för alla dessa versioner utan undantag, jag skulle One ha tid och tillfälle dertill, men jag vill å andra sidan icke heller låta skrämma mig från att anföra hvad jag i denna väg finner för epoken mest karakteristiskt. Man kan icke mer än ta och Ppartera? mig i fyra delar och sätta mit Hoved paa en Stage?, och detta — vederfares mig i alla fall. Här är alltså en anekdot! Raskt till gerningen! För någon tid sedan hölls det ministerråd hemma hos en af konseljens medlemmar, jag tror h. exe, X. Som vanligt vid dylika högtidliga tillfällen, der staters och folks öden afgöras mellan en pris snus och ännu en pris, satt man omkring ett bord, och för hvar och en af excellenserna var framlagdt ett ark papper; å Ja conference! Midt på bordet ett. ?felles? bläckhorn, ett hel statsbläckhorn, jemte diverse ?seerlige skrifpennor! Nn diskuterades, . Frankfurt var på tapeten, Itzehoe likaså, Dannevirkeföreningen, grefve Schulin, lord John Russell, kejsar Napoleon, general Hansen, det fördomsfria? öfverhuset, 0. 8. V. Andtligen stod man upp. Man hade uträttat icke så litet, man hade uträttat stora ting, man bade räddat helstaten och portföljerna, man hade slagit oppositionenihjel, man var nöjd med sig sjelf, man tände en cigarr. Under tiden som man diskuterade, hade man ilitigt begagnat pennorna och rispat på hvar sitt pappersark. Det är dylika små kladdar, som utgöra historiens intimaste bekännelser, som innefatta politikens innersta tankar, och i fall någon händelsevis kan komma öfver dem, betalar man med uppräckta händer 500,000: rdr derför. Så emart herrar ministrar hade begifvit sig från konferensen hvar åt sitt båll, var det också verkligen någon, som för roskull uppsamlade dessa pappersark och då de efteråt erbjödos mig för endast hälften af nyssnämnda summa, ansåg jag mig befogad att för Aftonbladets räkning — slå till. I ett afseende kan jag gerna säga, attjag har blifvit Ssnydt4, och det borde jag nästan väntat mg: De ifrågavarende bladen lemna. ingen klav till framtidens olit:k, strängt taget; deremot lemna de kanske klaven till något annat och jag är ändå icke alldeles obelåten med affären. Krigsministern hade på sitt ark endast tecknat en landtsoldat med bajonetten rakt ut så här: , marinministern hade gjort en lång krumilur i små ringlar, som förmodligen skulle föreställa en ångskruf, justitieministern hade roat sig med att fylla arket med idel S44, inrikesministern biskop Monrad hade först skrifvit en fransk gentens i flera omgångar: Gl faut toujours conserver une bonne conscience, il faut toujours, etc. ete., men sedan på kors och tvärs öfver hela sidan tecknat det enda, vältaliga tyska ordet Vereinigung, i alla möjliga stilar och fasoner, i allischbokstäf.. ver, i perlskrift, huller om buller. (Jag förmodar att biskopen härvid närmast tänkt det slags förening, som man kallar Ielstat efter Scurie-system, men jag medger gerna, att han å Ia -— lika godt! i påkommande tillfälle kan uttyda det äfven i skandinavisk anda.) ÄAndtligen herr konseljpresidenten! — Här kommer det riktigt intressanta. Hvad hade han nedskrifvil? Hvilken pensåe intimet hade h. exe. Hall låtit falla ur sin penna? Hved ger ni mig för hemligheten? Hela hans papper var uppfyldt af ett enda namn. Från ofvan och ned, med prydliga bokstäfver, endast ett namn, upprepadt i det oändliga! Cavours?: Bernstorffs? nej. Washineton? — nej.