Aftonbladet – 28 mars 1861, sida 3

blef icke lidande genom min husbondes död, ty min matmor behöll mig i sin tjenst. Jag hade vårdat mr Noreross under hans sista sjukdom och hade gjort mig nog nyttig för att vinna min matmors ynnest och tacksamhet. Utom mig behöll hon äfven i sin tjenst sin ammarjungfru — en mulattqvinna vid namn Josefine — hvilken hon fört med sig från Westindien. Redan på den tiden kändejag motvilja för mulattskans smilande, inställsamma sätt och hennes hårda, brungula ansigte, och det förundrade mig att min matmor kunde tycka så mycket om henne som hon gjorde. Jag skall få mycket att säga om henne när jag kommer längre fram i min berättelse. Emellertid följer näst i ordningen att omtala, att min matmor upplöste sitt hushåll och, åtföljd af mig och sin kammarjungfru, begaf sig ut att resa på kontinenten. Bland andra underbara ställen besökte vi Paris, Genua, Florens, Rom och Neapel, uppehållande oss flera månader i några af dessa städer. Ryktet om min matmors rikedomar följde henne hvarthelst hon for, och öfverallt funnos en mängd gentlemän, utländningar så väl som engelsmän, hvilka med enträgenhet bemödade sig att ställa sig in hos henie och att förmå henne att gifta sig; men ingen lyckades att göra nägot djupare eller varaktigare intryck på henne, och då vi återkommo till lneland, eficr mer än tvenne års frånvaro, var mrs Norcross ännu enka och visade ingen håg att förändra sin ställning. Vi be t till min malmors egendonr men som hon icke tyckte om som funnos der i trakte Daroek Hall, hvarif: lare resor ini