Aftonbladet – 28 mars 1861, sida 3

Fribref. Det sker inga tecken i solen och månen, men i Venersborg. Landshöfdingen grefve Sparre har haft en motgång. Inge probenreutrar eller turister ha dock gäckat hansgiftomannarätt, det är blott en landsfiskal som nekat en konungens högt betrodde man sitt förtroende, och så det der gamla olycksaliga bränvinet, hvilket äfven nu är förderfvets orsak. Grefven vill icke föra md sig sitt embetes höghet på de anklagades bänk vid en häradsrätt i Upland, han skaffar sig i omständigheterna ett slags resigpation och nlemnar sin afskedsansökan. Allt stort sker tyst, säges det, men i en småstad kunde et vigtiga steget icke länge förblifva obemärkt. Det tisslades och tasslades en vac: ker dag på gatorna och torget; det gick en oto genom det lilla samhället, landshöfdinoens otur: senterades af alla loyala sinnen och stadens trogna innevånare: samlade sig slutligen för att hålla råd. Det var väl ingen som ville påstå att fstaten — det är jag, men ella tycktes mena: länet — dåt är vi. Men: sälade ihop pengar och skref en telegrafdepesch till kungen med er enighet, som ej lemnade rum för något annat motiv än en djup öfrertygelse, och anhöll att K. M:t täcktes-hitta på någonting för ait nådigst hindra deras älskade grefvc att gå ifrån dem. Och K.-M:t hörde Venersborgarnes bön och skref till grefven, at: han skulle lugna sig. Demne hade redan tidli 5 att han alltid