Aftonbladet – 27 mars 1861, sida 3

äfven der veta att de alltid egt rättigheter, som de förut i sin okunnighet: trott tillhöra blott majestätet: Gud bevare konungen! Gud berare vår nådige, rättsinnige, store och ärlige konung!4 Det är en Konung, som vet hvad det vill säga att regera öfver ett fritt folk, som inte låter beskatta sig! Men också skall folket vara hans-fasta mur. Han kan stödja sig på folket, och folket skall taga honom stadigare under armarna än storherrarna gjort! Men ännu, förstås, var denna deklaration — den senaste guldnyckeln till undersåtarnes hjertan — icke aftryckt. Ännu hade konupgen att svara på engelske ministerns bref, eri denne besvor hans maj:t att för närvarande lemna de danska angelägenheterna. Se här det beundransvärda svar som herr Elliot erhöll: Min herre! Jag har fått ert bref, just då jag skulle sätta mig till bords. Baron Wrede var redan afrest med en trumpetare. Sedan danske konungen gifvit sin--deklaration,bör man örmoda alt ingenting mer behöfver sägas: Hvad jag gjort är mycket mer för landet är för prinsen af Hessen, det ni väl sjelf lär finna, Jag tröstar folket, då jag visar dem den omvårdnad, jag för dem bär; och baron Wrede, som är vänlig och belefvad, har med flit blifvit af mig utvald att låta prinsen af Hessen förstå att politiska omständigheter i landet nödgat mig till det steg, jag tagit, och ni har sjelf sett, min herre, uru mycken sanning är i hvad jag säger. Jag önskar att er helsa icke må lida för mycket af den köld, vi i dag hafva, och att jag snart måtte få se er igen. Göteborg den 24 Oktober 1788. Gustaf.