Aftonbladet – 27 mars 1861, sida 3

friheten. De första ord: som Napoleon ytt rade till honom voro dessa: cOffentlig dis kussion, fria val, ansvariga ministrar, trycl frihet framför allt! Jag vill allt detta; ai söka förqväfva pressen är en orimlighet! Och under en sednare tid, då han, änm mera pröfvad af motgången, begaf sig til S:t Helenas klippa, der hans lidanden skull: komma verlden att förgäta hans fcl, skri han till sin broder Josef i Amerika: bär min son, att han bör gifva Frankrike lik: mycket friket som jag gaf det jemlikhet! Och det är detta som Vi i dag begära a kejsaren. Om våra ord kunde utöfva någe inflytande på honom, så skulle vi säga til honom: Sire, när man är vald, som mar hvarje dag för er upprepar, af 35 millione) menniskor; när man förfogar öfver hela verl den i den Ng att man för lyckan met sig hvart man går; när man erfarit alla hen: nes gunsibevis och alla hennes lexor; nä) man haft den inom häfderna oerhörda framfång att från ett fängelse efter en landsflyk: estiga en tron, så återstår det ännu en njut ning, en outsäglig, att erfara, den nemlige: att dristigt föra ett stort folk till friheten: att tillbakavisa klenmodiga råd och ställ: sig ansigte mot ansigte med nationen sjelf. Och den dag, då ni sålunda ville vädja till nationen, skulle det väl ännu i Frankrike kunna finnas män, trogna det förflutnas min nen, trogna framtidens hopp; men en omäl!lig majoritet skulle beundra och biträde. och det understöd som en sådan skull lemnå er, sire, blefve verksammare i samm: mån som det vore mera oegennyttigt.