Aftonbladet – 27 mars 1861, sida 2

anse stilleståndet såsom. brutet, ifall prinsen af Hessen eller de, som stå under hans befäl, tvinga folket att göra dem leveranser, som utarma landet, och ifall man icke betalar med reda penningar verkliga värdet af hvad man at landet erhåller, icke derunder eller efter inbilladt värde, hvartill äfven prinsen af Hessen förpligtat sig genom den KrÖgOrolsb. som han vid sitt inbrott i Sverge kringdelade. Och hans maj:t förklarar att han icke tål att man pålägger något slags skatt, under hvad namn och förevändning som helst, och att hans maj:t dertill aldrig samtyckt eller trott sig kunna samtycka. — Hans maj:t är skyldig sig sjelf, sin egen ära och isynnerhet sitt. folks välfärd att han beskyddar dem. Detta är konungarnes första pligt; och då det icke kan vara hans maj:t obekant att makter, som äro Sverges vänner, fordra fiendtliga truppernas aftågande, då det blifvit prinsen af Hessen i klara, tydliga ord sagdt, så skulle hans maj:t tro sig begå ett brott mot sina undersåter, om han lemnade dem längre blottställda för fiendernas förtryck, utan att komma dem till hjelp, och hans maj.t väntar ett hastigt och snabbt svar. Konungen hoppas att det blifver likmätigt hans eget tänkesätt vid stilleståndets undertecknande. Men om det icke blir nöjaktigt, så är hans mej:t tvungen att taga de kraftigaste utvägar, som äro i hans makt till att beskydda och hjelpa sina undersåtare. Det måtte icke ha varit något synnerligen angenämt uppdrag för den utsedde budbäraren, hur smickrande förtroendet än var, att öfverlemna denna depesch, synnerligen som den dertill var öppen och katide antagas; för att redan vara läst, Också vän